Summa summarum #6

Jo, året närmar sig sitt slut och familjeaktiviteterna tar sig mer och mer julbetonade uttryck, vilka emellanåt föranleder förändringar i de vardagliga och närmast rutinmässiga logistikövningar man som förälder ofta ägnar sig åt.

Tänkte sammanfatta veckan så långt . . .

• Datum i december då jag bildligt talat stämplade ut för i år: 15
• Antal morgnar hittills med uppvaknande utan väckarklocka: 4
• Klockslag under fredagskvällen då julgranen var färdigklädd: 23
• Antal artister i den julkonsert hustrun bevistar i Götet idag, lördag: 4
• Klockslag då hustrun lämnar bostaden för att sammanstråla med sin mor & far: 10
• Klockslag då lillkillen läggs för att ges sin förmiddagslur: 10
• Klockslag då far i huset lägger sig tillrätta på sängen för att "sträcka på ryggen": 10 (något drygt)
• Klockslag då lillen och därmed dennes far vaknar upp: 12
• Antal "Wow!" far i huset utropar med anledning av ovannämnda punkt: 1
• Antal minusgrader då undertecknad tillsammans med lillen, stora grabben och hunden gav sig ut på en eftermiddagspromenad: 8
• Klockslag under kvällen då jag inser att "Falling Down skall visas på TV3: 23
• Antal "Se där ja!" med anledning av ovannämnda punkt: 1
• Antal rätt så festliga scener med tillhörande underhållande citat från ovannämnda rulle: >5
• Klockslag då hustrun ännu inte kommit hem: 00.00
  
• SUMMA VARDAGSUPPLEVELSE: >126

Inte illa så här mot slutet av vecka 51 anno 2009.

There, you see? That's the concept.
eller:
I just want some breakfast.
eller varför inte:
I think it's out of order.

För övrigt känns det rätt så småputtrigt att sitta ensam i soffan framför TV'n med PC'n på bordet, vovven i fåtöljen bredvid och julgranen fullt upplyst. Julmys liksom . . .

Hohohooo! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring jul, julmys, föräldraskap

Biker Groove - Party band for hire

Häromdagen var jag på en tillställning där man hyrt in det brittiska bandet Biker Groove. Sicket gäng alltså! Dom körde covers av bästa sort med en grym hantering av gitarr, bas, klaviatur & trummor och inte minst professionell sång! Om man varit med ett tag och fått med sig godbitar från The Beatles, Queen, Police/Sting, Led Zeppelin, The Rolling Stones, Stevie Wonder m.fl. så åker man på en ordentlig nostalgitripp i sällskap med Biker Groove.

Faktum är att bandet låter ännu bättre live än i spelaren ovan. Torsdagen den 10 december kan du se gänget på Henriksberg i Göteborg. Dé é bara å ta sig dit . . .


If you guys for any reason read this, thanks for a great evening! We all enjoyed your show and you gave us a really nice mix of wonderful music from different genres. You're all excellent musicians and singers! Thanks again!

Yeaahh! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring coverband, nostalgitripp, tunggung, Biker Groove

De, dem, dom - någon?

Vad händer med vårt språk egentligen?!

Sedan en lång tid tillbaka har jag upplevt att ordet "dem" används på ett fullständigt felaktigt sätt i bloggar, tidningsartiklar och andra skrivna texter. Min känsla är att många använder “dem” för att så att säga lyfta sitt skriftspråk när det egentligen tvärtom sänker intrycket - i alla fall när jag läser texten.


Det senaste exemplet fann jag på expressen.se. Handlar det bara om bristfällig korrekturläsning eller har bildtextsättaren inte gått hela kursen? Sitter inte så'nt här i ryggmärgen när man arbetar på en tidning?

Jag ställde en fråga kring "dem" till Liza på Språkmakargatan för en lång tid sedan och hennes respons innehöll viss grammatisk vägledning:
". . . Du har helt rätt i att det verkar som om många vill använda dem för att lyfta sitt skriftspråk, men att det i fel sammanhang får motsatt effekt. De och dem används ofta felaktigt. De är ju subjektsformen och dem objektsformen, men det är inte alltid lätt att få till det - varken för barn eller vuxna."

Givetvis googlade jag på temat och fann följande ypperliga hjälp på vägen. Expressen-exemplet ovan får i ärlighetens namn klassas som ett extra knepigt fall. Så vitt jag kan se, har man genom användandet av "syns" förvandlat ett objekt till ett subjekt men ändå använt objektsformen. Hänger du med?

Prova följande:
"Nu kan man se dem på . . ."
"Ny syns de på . . ."

Nu finns det givetvis andra viktigare saker här i världen att lägga sin energi på men jag stör mig nå't så förbannat på missbruket av "dem". Fast å andra sidan beror kanske "missbruket" på ren och skär okunskap. Å då é dé ju bara att beklaga liksom . . .

Uj, uj, uj! / Go gôbbe

P.S.
För övrigt somnar lilleman sedan en dryg vecka tillbaka alldeles av sig själv runt kl. 19.30 för att därefter vakna utsövd runt kl. 06.30 - av allt att döma glad, piggelin och harmonisk. Inför läggningen på kvällen kan jag höra honom ta ett djupt andetag och sedan pusta ut så där behagligt som om han verkligen längtar efter att få lägga huvudet på kudden och bara somna in. Det tog tre-fyra dagar för honom att inse, att det är helt OK att somna själv trots att pappa lämnat sovrummet. Helt fantastiskt!

Andra bloggares funderingar kring språkfascist, svenska språket, illitterat

Somna-själv-metoden

Här hemma kör vi just nu med lite hårda puckar om man så vill. Lillgrabben som blivit hela 8½ månad gammal skall lära sig att somna själv är det tänkt. Mamma, som är moderligt blödig, sover på nedervåningen tillsammans med den stora grabben och jag sover där uppe, redo att stötta lillen under inskolningen.

Hittills har lillen somnat till rofylld sång eller puffande i rumpan med i huvudsak mamma närvarande. När han vaknat under natten, har han getts möjlighet att utöva sin favorithobby - nämligen att snutta på mammas bröst. Oftast har han somnat om ganska omgående, utan att få i sig vidare mycket bröstmjölk. Vi har därför dragit slutsatsen att han egentligen inte är hungrig utan bara vaknar för att få lite mys, vilket ju inte på något sätt är fel. Enda felet har väl varit att mamma fått ganska dåligt med sammanhängande sömn.

Således har vi inlett sleeping boot camp, course No. 1 genom att introducera somna-själv-metoden, även kallad 5-minutersmetoden. Denna metod att få ett barn att tryggt somna och inte minst sova en hel natt utan upprepade uppvaknanden har länge varit omtvistad. Själv har jag alltså valt att lyssna till de barnläkare och andra som förordar metoden.

Så långt har det fungerat bra och jag har varit tillräckligt motiverad, lugn och trygg för att inte knäckas av att lilleman skriker sig hes under en stund. Jag tror mig känna vår son ganska väl och vad jag kunnat se, så har han inte blivit gråt-ledsen utan snarare skrik-arg av att pappa inte stannat kvar vid sängen för att vyssja honom till sömns. Första natten gick jag var femte minut till hans säng under 1½ timme bestående av allt annat än en skrattande baby. Därefter sov han hela natten (var sannolikt ordentligt trött - vem skulle inte ha varit det efter ett längre pass skrikande?). Andra natten somnade han som en stock så snart han lade huvudet på kudden för att därefter vakna tre gånger under natten - kl. 00.15, 02.30 och 05.25. Väckt till ljudet av lätt skrikande eller snarare gnyende baby gick jag till hans säng, puffade lite lätt i rumpan och gick därifrån. Han protesterade under ca. 1 minut varje gång men somnade sedan om.

Nu sitter jag här den tredje natten och funderar kring hur det skall gå i natt. Var uppe hos honom kl. 00.45, puffade i rumpan och lämnade sedan hans säng. Protest under 20 sekunder och sedan snusande rofylldhet. Ja, vi får väl se hur det går. Jag väljer att inte ropa hurra eller liknande för varje gång jag gjort det i samband med till synes övergående baby-/barnbekymmer, har det ballat ur så gott som minuten senare. Jag kniper därför ihop glappet och återkommer med en utvärdering längre fram. Kanske något hålögd men va' f-n . . .

Intresseklubben noterar. Eller?

Gäsp! / Go gôbbe

Uppdatering
Natten förflöt i lugnets tecken. Lillen vaknade runt 05.00, fick lite vatten, en puff i rumpan och sedan fortsatte han sitt umgänge med John Blund utan någon direkt protest. Najs!

Andra bloggares funderingar kring bebis, nattsömn, somna-själv-metoden, 5-minutersmetoden

Summa summarum #5

Lite sent påtänkt men jag bara måste få sammanfatta förra söndagen, som kom att bli en pangdag med nostalgiska "tvåsamhetsvibbar". Ja, du kommer att förstå . . .

• Antal timmar efter kl. 8 som frukosten inleddes: ½
• Klockslag då 5-åringens simskola startade: 10
• Klockslag då hela familjen lämnade badanläggningen för hemfärd: 12
• Antal sovande spädbarn i bilbarnstol bak: 1
• Antal minuters bilfärd hemifrån då jag framkastade "Skall vi inte bara gå upp och lägga oss och sova?": 10
• Playstationversion 5-åringen satt framför när mamma & pappa de facto sov mitt på dagen (!): 2
• Antal timmar fram till uppvaknande: 1½
• Klockslag då sen lunch intogs: 14
  
• SUMMA VARDAGSUPPLEVELSE: 51
  

Ja jäklar, kan någon annan än en förälder förstå storheten i denna summering?! Äldsta grabben är 5½ år gammal och jag vill minnas att det var ca. 5½ år sedan vi lyxade till det med en tupplur mitt på da´n (förutom nå´n barnfri hotellvistelse förstås). Å så toppade vi av det med en sen - ja, närmast dekadent sen - lunch. Förstår du icke-förälder vilken höjdpunkt på året detta var?

I vilket fall som helst hade vi en underbar söndag och ingen av oss föräldrar somnade framför TV´n den kvällen! Det gick en Jason Bourne-rulle på trean. Vi skulle egentligen kollat på den lånade The passion of the Christ men så fastnade vi för den mer världsliga TV3- spänningen . . .

Som småbarnsförälder borde man ju inse, att det är direkt lämpligt att ta tillvara varje tillfälle till tupplur under helgen när minstingen behagar sova mitt på dagen. Ofta skall man ju tyvärr vara föräldraeffektiv då och göra en massa "nödvändiga" saker som att städa huset och klippa gräsmattan. Nä, nu får det bli ändring på det här! Förra söndagen gav mersmak (här hade jag kunnat tillägga "kan jag säga!" men jag avstår av för mig uppenbara skäl ;D

Gäsp! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring vila, trötthet, småbarnsföräldrar, dekadens

Varför hetsar man upp sig över Anna Anka?!

Jag förstår verkligen inte!

En svenska, bosatt i USA och gift med en äldre dollarmiljonär, ger uttryck för en del "ovanliga" åsikter kring bl.a. jämställdhet och kvinnans roll i äktenskapet. Raskt blir hon nedsablad och stämplad som en blåst bimbo med stenåldersuppfattning när det gäller bl.a. könsroller. Ja, och?

Om man nu anser att hon verkligen är blåst, varför ägnar man överhuvudtaget ens en gnutta energi på att i långa inlägg bemöta hennes förvrängda åsikter?! Skev samhällssyn? Ur vems perspektiv då? Svennebanans? Allt hon säger må vara diametralt motsatt de normer vårt jämställda samhälle har som grund men hon står uppenbarligen för vad hon säger - långt ifrån vad många mesproppar i vårt avlånga land gör.

Citat: "Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet"

Jag delar inte hennes åsikter, som uppenbarligen har en grund i det faktum, att hon "satt sig på rätt plånbok". Kanske är det så enkelt att hon har miljoner skäl ($) att uttrycka sig som hon gör, kanske är hon i grunden olycklig, kanske lever hon i en livslögn men låt henne göra det då! Vem känner sig trampad på tårna och varför? Blir man upprörd som kvinna å hennes vägnar? Är hon hjärntvättad och lurad in i en amerikansk kvinnofälla där mannens behov sätts främst? Baseras vår upprördhet på tankegången: "Nu har vi tillsammans kämpat för jämställdhet ett bra tag så nu skall fan ingen blåst brud komma här och sätta griller i huvudet på . . . nå´n". Eller? Ja, inte vet jag. Dessutom lever hon ju ett liv, som inte på något sätt påminner om gemene mans i Sverige så varför gå igång helt i onödan?

Pratade för övrigt vid frukosten igår med hustrun kring detta med blöjbyte och nöjet i att exempelvis kl. 03.30, med nattgrusiga ögon, byta en överfylld bajsblöja. Är det vid blöjbytena man så att säga bäst bondar med sitt spädbarn? Om man haft råd, skulle man betala någon för att ta hand om de "mindre stimulerande" stunderna med sitt barn för att istället pigg och utsövd kunna ägna sig åt barnet när det mår som bäst och är som gladast? Vi svarade faktiskt ja på den frågan båda två! Shit asså! Tillhör vi därmed en försvinnande liten minoritet som erkänner detta? Är man inte tillräckligt politiskt korrekt då? Här hemma delar vi fullt ut på familjeuppgifterna och har som en följd av detta en härligt harmonisk familjetillvaro. Jag har hittills bytt 100-tals om inte 1000-tals blöjor på mina båda barn och har inte en enda gång beklagat mig över detta men visst f-n hade det varit najs att någon gång hoppa över den uppgiften - oavsett om du är man eller kvinna?

För att ytterligare spetsa till det och spinna vidare på Fru Ankas uttalanden, så kör jag en enkel enkät:
"Du förälder som föredrar att starta dagen kl 05.30 med ett blöjbyte på ditt spädbarn istället för att starta densamma kl. 08.00 med att motta fellatio/cunnilungus av din partner, räck upp handen".

Själv tror jag att Anna Anka är smartare än de flesta tror och vet hur hon skall dra igång marknadsföringsmaskineriet. Nu på fredag skall hon ju vara gäst hos Fredrik Skavlan på bästa sändningstid. Känner du till någon annan som på bara en vecka gått från okänd till "Gäst hos Skavlan"?

Avslutar med ett favoritcitat från Voltaire:
Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem

Ja jävlar vad PK man kan va´! / Go gôbbe

P.S. Tänkvärt

Andra bloggares funderingar kring Anna Anka

Summa summarum #4

Tänkte sammanfatta vardagen under arbetsveckans sista dag och då inkludera hela veckan istället för som tidigare, bara en dag.

• Antal arbetade timmar: 46
• Antal köttfärssås med spagetti sedan sist: 0
• Summering av den magiska dagen 090909 kl. 09:09: 45
• Antal blogginlägg där ute i bloggosfären med substans kring ”den magiska dagen”: 0
• Antal kineser som gifte sig i våra trakter ”den magiska dagen”: 0
• Antal Hereford entrecôte á 250 gram som grillades på altanen och därefter inmundigades till lunch med ett glas rött idag: 4
• Antal personer som deltog i ovannämnda gudabenådade måltid: 4
• Antal gånger jag tidigare smakat en lika förträfflig entrecôte: 0
• SUMMA VARDAGSUPPLEVELSE: 99

Nu kan man ju tänka att den här grabbens vecka måste ha varit ganska tunn om den där köttbiten utgör nästan 10% av veckans vardagsupplevelse men saken är den, att den här biten kött sannolikt var den bästa jag satt gaffel och tänder i - någonsin. Dessutom har veckan som helhet varit riktigt bra!

Brorsan och hans sambo var på väg till oss från Oslo och hade den goda smaken att passera Saluhallen i Göteborg innan de anlände till oss. Dessutom föll det sig så lyckligt, att de tittade förbi en av de bättre kötthandlarna, fick se en hel del prima kött och bestämde sig för att inhandla 1 kg Hereford entrecôte av 1:a klass.

Jag förstår att en och annan vegetarian/vegan/frukterian kan känna viss avsmak inför min fascination över dagens lunch men smaken var helt fantastisk! Sedan kan man naturligtvis inte bortse från det faktum, att grillkocken ifråga är en riktig kung framför grillen - en riktigt go gôbbe med andra ord ;) Jag ger mig inte in på att försöka förmedla själva smakupplevelsen men jag kommer att minnas den lång tid framöver . . .

Raaap! Oopps, uschäkta . . . / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring prima kött, veganer, militanta veganer, djurrättsaktivister, smakupplevelse, gourmet

Facebook, fejjan, FB å andra sociala medier

Blev tipsad idag om den här helsköna videon på You Tube - snacka om fullträff! Sicken knickedick till kille att sända en vänförfrågan till x-et . . . undrar vilken planet den killen bor på?



Har förvisso ett Facebook-konto men har aldrig riktigt fattat grejen med alla de här extra prylarna man kan "roa" sig med. Som ett socialt media att hålla kontakten med långväga vänner kan jag absolut se nyttan/nöjet men alla olika tester, drinkar, presenter, pokande, crazy grupper etc. kan jag inte fatta att vuxna människor ägnar sig åt. Tonåringar, visst, men inte om man passerat 25 bast. Nä, då träffas jag hellre live å tar en äkta Gin & Tonic . . . dessutom chattar jag lika långsamt som en sengångare rör sig. Senast startade en 20-årig bekant en Facebook-chat med mig men vi snackade bara i munnen på varandra - dé var bara att lägga ner!

Det lustiga eller sorgliga om man så vill, är ju att tidigare mer professionella nätverk/sociala medier såsom LinkedIn och Plaxo, nu också vill hävda sig i det jag kallar tonårssegmentet genom att lägga in prylar som "Din status" (Vad gör du nu?) etc. Det blir änna lite urvattnat och mindre professionellt. Ser framför mig den "ungdomliga" försäljningschefen högtidligen meddela omvärlden att "Jag skriver offerter utav h-e och säljer som bara f-n!" eller den nyblivna kirurgen konstatera att "Har just karvat ur en godartad tumör - riktigt najs!".

Se där ja! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring Facebook, Fejjan, sociala medier

Summa summarum #3

Då var det dags för ännu en vardagssummering så här i början av veckan.

• Antal arbetade timmar: 8,5
• Antal köttfärssås sedan sist: 1
  
• Antal sekunder det tog (krävdes) att tömma den stora latten i strupen strax före läggandet av 5½-åringen samt preparerandet av 5½-månadersgossen inför natten : 17
• Antal flaskor á 100 ml tillägg som lillgossen sedan födseln sugit i sig som surrogat för modersmjölk: ½
• Antal flaskor á 100 ml välling som lillgossen sedan födseln sugit i sig som surrogat för modersmjölk: ½
• Antal gånger jag som pappa, sedan lillgossens födsel, känt mig tillräcklig som "vätskeutfodrare " som surrogat för mamma/modersmjölk: 1
• SUMMA VARDAGSUPPLEVELSE: 28,5

Nänä, det är inte lätt hela tiden! När gosse Nr 1 var liten behövde man inte alls truga när det gällde att presentera nya mer eller mindre spännande inslag på menyn. Med gosse Nr 2 har det inte alls varit lika smidigt - i varje fall inte när det gäller intag av annan vätska än vatten. För en far kan det kännas oerhört tryggt att veta, att man kan ge sitt lilla barn ersättning för modersmjölken när den lille är som mest otröstlig och mamma inte är i närheten. Man känner sig tillräcklig, kompetent och inte lite stolt över att kunna hantera den lilles alla behov utan mamma närvarande.

Förvisso gillar gossen len havregröt nersköljd med vatten men det är inte lika smidigt (och charmigt) att under sen kvällstid eller natt slaska ihop ett mål gröt istället för en flaska välling när den lille skriker hjärtlöst pga hunger. Det känns nästan lite fattigt att kasta fram en skål med gröt när den lille i själva verket vill ha mjölk från mamma, presenterad från ett varmt och mjukt bröst. Sådana smakligheter som Grönsaker och kyckling, Grönsaker och kalvkött eller Kalops går också fetbort i det här läget. Under dagtid är annars dessa orange gourmeträtter helt accepterade av lillen - osaltade och ganska smaklösa men ändå . . .

En (1) gång accepterade lillen flaskan med tillägg och då blev jag alldeles varm i kroppen och stolt som en tupp! Tänka sig, grabben köper upplägget med flaska och noga tempererad välling från pappa istället för mammas mjölk! Antagligen var han sanslöst hungrig den gången för sedan dess rullar han bara runt gummitutan i munnen, petar ut den med tungan och spänner kroppen i en hård bakåtböjd båge, som med all önskvärd tydlighet säger: "Nu får du f-n ge dig pappa - jag gillar inte det där blasket! Ta hit mamma - nu!"

Det känns änna i hjärtat . . .

Ack ja! / Go gôbbe

P.S.
Den manliga motsvarigheten till modersmjölk, kan det möjligen vara farvatten? (Nu sparkar säkert en och annan Göteborgs-vits-hatare bakut. Jag säger bara: Vassego´)

Andra bloggares funderingar kring föräldraskap, barn, vardagen

Hur bör man hantera djurplågare?

Har en tid läst om den sjuka människa på Västkusten som ägnat sig åt att tortera, lemlästa och ta död på flera husdjur.

När jag läser om de fruktansvärda illdåd denna sorgliga ursäkt för människa utfört, känner jag bara en djup vrede!
Ett par frågor till er med juridisk utbildning:

• Ger Svea Rikes Lag utrymme för en presumtiv lynchmobb att skipa rättvisa på ett mer medeltida sätt?
• Skulle eventuella repressalier från en lynchmobb kunna jämställas med fransmännens Crime de passion?

En person har anhållits som misstänkt för djurplågeriet och dennes advokat säger bl.a.:

"Han tycker att han har burit sig jädrigt dumt åt"

"Han mår väldigt dåligt"

"Det är hemska saker som han har gjort, men det finns alltid en människa bakom gärningarna"

Eh, okeeey? So what!? Det kan ju rimligen inte finnas något som helst försvar för den här typen av vansinnesdåd! Jag vet, det förekommer andra avskyvärda brott också men nu pratar jag om det aktuella fallet . . .


Mitt förslag är kort & gott: Let´s get medieval on his ass! Fram med hovtången bara . . .

Helt sanslöst! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring djurplågeri, lynchning, skipa rättvisa

Sammanfattning änna . . .

Känner ett behov av att helt kort sammanfatta några av de senaste blogginläggen.

*lägger till bild*

Såja, klart! Notera gärna att vare sig Staël von Holstein eller Samuelsson beretts utrymme i denna sammanfattning. De har fått så många spaltmeter ändå.


Joråsåatte . . . / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring Intresseklubben noterar, Tänkvärt? Absolut!

Jag är ödmjuk!

Är han ironisk eller menar han på fullt allvar att företagare skall ha gräddfil?!

Jag snackar om mannen vars namn jag för evigt förknippar med IT-bubbla*, dålig koll på intäkter vs utgifter och slutligen konkurs - Johan Staël von Holstein. Jag skall villigt erkänna att jag har bristfällig koll på vad mannen egentligen har presterat när det gäller företagande men nu måste han väl ändå vara ute och cykla?!

* JSvH menar att det egentligen var en finansiell bubbla


Först har vi under att par dagar läst om Landshövding Marianne Samuelsson (f.d. språkrör för Miljöpartiet), som på Gotland menar att "klart grabben skall få bygga på stranden" när hon inför dold mikrofon sagt, att det är helt OK att särbehandla företagare i frågor som rör strandskydd etc. Efter ett sådant uttalande är det fullt naturligt att bli betraktad som paria. I det här läget kliver JSvH in på scenen och ger sitt stöd åt Landshövdingen med klyschor som "Tyvärr vittnar medierapporteringen kring fallet på Gotland också om Jantelagens starka grepp om Sverige" och "Att visa att man varit framgångsrik är givetvis oförlåtligt i Landet Lagom". Är han bitter? Har han inte omnämnts i media på ett tag? Fanns det inget annat att göra för att hamna i rampljuset igen?

Givetvis skall entreprenörer, som skapar arbetstillfällen ha cred för detta men att ge dem gräddfil i alla möjliga och omöjliga sammanhang är ju bara imbecillt. Jag är övertygad om att man överallt i Sverige och övriga världen kliar varandras ryggar och både trivs med och mår bra av detta. Det är ju precis som i den lilla världen - man blir smickrad över positiv särbehandling och egot växer en aning. Wow, jag får gå före i kön till Spy Bar! Gotlandsfallet är bara ett exempel i raden av ryggkliande - det enda som skiljer detta från andra fall, är att det råkat uppdagas. Företeelsen som sådan är det egentligen inte mycket att orda om. Rätt eller fel? Det är så det funkar och har funkat sedan århundraden. Bekymret ligger väl mer i att ställa sig upp och så oförbehållsamt applådera särbehandlingen. Är man modig eller dum då?

Vad är det JSvH säger egentligen? Förutom att rada upp ett stort antal tårdrypande klyschor om det bittra klimatet för företagare/entreprenörer i Sverige menar han, att "vi måste hitta andra alternativ för att motivera entreprenörer, ju fler desto bättre, olika individer motiveras av olika saker. Politiker på både lokal, regional och statlig nivå måste visa stor flexibilitet i det arbetet."

I linje med detta, skulle det vara självklart att entreprenörer och företagare ska få tillgång till attraktiva tomter, extra bygglovsrätter och få förtur till golfklubbar och skolor. Skämtar han eller? Det är nästan så att jag blir osäker på om inlägget verkligen skrivits av Staël von Holstein.

Han skriver också: "Tillväxt är nödvändigt om vi ska stoppa världssvälten". Ja, och? Var det det han gjorde på den gamla goda tiden inom Icon Medialab? Skapade tillväxt? Stoppade världssvälten? Den manliga motsvarigheten till Moder Teresa? Vad jag förstår så var det väl just det som Icon Medialab INTE gjorde - eller? Rätta mig gärna om jag har fel.

Min subjektiva tolkning av hans bittra och självförhärligande debattinlägg är, att han skyller sina och Icons tillkortakommanden på politiker med bristande flexibilitet och (naturligtvis!) det svåra klimatet för företagare i Sverige. Jag driver själv eget i liten skala och är väl medveten om både skattesituation och försäkringssystem etc. men inte f-n kan jag skylla ev. dålig lönsamhet och konkurs på detta?!

Jag avrundar med ett högtravande citat ur JSvH´s inlägg:

"Alla former av privilegier som kan sporra och inspirera till entreprenörskapets hjältedåd måste prövas. Privilegier för dem som tar personligt ansvar kan återuppbygga den moral och etik som samhället genom det kollektivistiska statsskicket raserat under de sista decennierna."

Vilken moral och etik?! Den moral och etik han förespråkar i sitt inlägg? Hela inlägget i sig är ju både omoraliskt och oetiskt. Vilken paradox! Lite i klass med att köpa sig en T-shirt med trycket "Jag är ödmjuk!". Det blir bara fel och motsägelsefullt.

Förresten, nu fattar jag! Förutom entreprenör är han ju också provokatör. Tänkte inte på det . . .

Ja jävlar! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring Johan Staël von Holstein, Pompös? Jag?!, Bitter? Nädå!, konkurs, Icon Medialab

Oopps!

Glutenallergikerna bjöds på gluten - Expressens utsände rapporterar och Aftonbladets och DNs m.fl.

Oj, tänkte inte på det! säger den glutenintoleranta ambassadören i Berlin - eller?


Ja, vad skall man säga? Just nu ligger nyheten som nr. 2 på expressen.se . . . med "Svensk dödad i strid i Somalia" ovanför och en Flash-annons för Foot of Africa (Shiraz/Cabernet Sauvignon-BIB, 189:- kr) strax under. Funkar den med Falukorv förresten?

Såg för övrigt att Gotlands Landshövding förespråkar gräddfil - till matjessillen?

Se där ja! / Go gôbbe

Tillägg
Ser samtidigt den klickbara rubriken: "Hotade mörda ambassadören" som leder hit. Vilket sammanträffande liksom! Då kan man ju klippa ihop rubrikerna och istället få den spännande:
"Ambassadbjudning slutade på sjukhus. Hotade mörda ambassadören". Det blir ännu mer stuns på förstasidan då.

Andra bloggares funderingar kring gluten, husmanskost, celiaki, förstasidesstoff, SCUF, perspektiv

Summa summarum #2

Så här efter den första arbetsdagen efter semestern, är det läge att summera:

• Antal arbetade timmar: 8
• Antal koppar kaffe under dagen: 2
• Varav latte: 1
• Antal blöjor bytta: 0
• Antal gula lökar i köttfärssåsen: 3
• Antal vitlöksklyftor i densamma: 3
• Klockslag då hustru & barn ännu inte kommit hem efter besök hos bästa väninnan: 19
• Antal Vaniljvodka & Appleschnapps upphällda: 1
• Antal Vaniljvodka & Appleschnapps i magen: ½
  
• SUMMA VARDAGSUPPLEVELSE: 37,5

Inte så illa för en måndag ;)

Jaha!? / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring vardagen, husmanskost

Summa summarum #1

Inspirerad av Trettioplus och hans sifferexcersis idag, vill jag återuppliva Göteborgs-Postens helgbilagas (Två Dagar) festliga sätt ett delge läsarna en hög med kunskap. Det kunde se ut ungefär så här:

• Antal invånare i Göteborg: 900 322
• Antal hotell i Göteborg: 63
• Kvadratmeter grönyta per göteborgare: 175
• Antal fartygsanlöp per år: 10 940
• Antal poliser i New York: 37 800
• Antal pyramider i Egypten: 82
• SUMMA KUNSKAP: 949 382

Två Dagar var en väldigt trevlig helgbilaga, som på ett charmigt sätt blandade intressanta artiklar med lättsmält information, tävlingar och nonsens. Jag såg alltid fram emot de två sidona i början av bilagan där man på ett snuttifierat sätt delgav läsarna diverse information. Den där Summa kunskap såg jag alltid fram emot och läste med ett stort leende på läpparna. Notera att jag skriver i imperfekt eftersom jag valt att avsluta min prenumeration på G-P. Läser numera nyheterna på nätet . . .

Jag inleder därför min lilla serie, som vi väl kan kalla en travesti på eller ett plagiat av G-P´s kunskapsbank, med att sammanfatta min dag idag.

• Antal barn: 2
• Antal vuxna: 2
• Ålder på det äldre barnet (år): 5
• Ålder på det yngre barnet (mån): 4,5
• Antal blöjor jag bytt: 5
• Antal blöjor med bara kiss i: 2
• Antal sprutbajs i näven vid blöjbyte: 1
• Antal måltider vi intagit: 3
• Antal måltider jag lagat: 2
• Antal iskruvade skruv i kökssoffans nya gångjärn: 12
• Antal minuter med tvåsamhet utan barn närvarande: 0
• Klockslag då jag först väcktes: 5
• Antal lästa bloggar: 14
• SUMMA VARDAGSUPPLEVELSE: 57,5

Ja vad skall man säga? En typisk dag för en semestrande småbarnsfar?

Inspirerad av Västgötskans vädjande inlägg kring lunch idag, vill jag helt kort uttrycka mig något politiskt inkorrekt och säga:

F-n vad jag kan ibland kan sakna tvåsamheten då man på helger och semestrar vaknade när man vaknade, åt när man åt och sådär allmänt kunde bedriva en dag eller fler utan minsta antydan till planering! Man kunde vakna vid 8, ägna sig åt morgonmys, somna om, vakna vid 11, ägna sig åt förmiddagsmys, äta frunch, ta en tur på sta´n och kanske äta lunch eller middag eller nä, vi tar en latte å en macka.

Jag håller som bäst på att avsluta min semester och jag har varje dag under semestern väckts av 5-åringen någon gång mellan 05.10 och 06.30. Låt vara att jag kunnat somna om efter att ha satt grabben framför barnprogram eller Playstation men det är inte riktigt samma sak. Bredvid mig i sängen har hustrun legat och morgonammat lillen och oftast kunnat somna om. Visst har vi ätit sena frukostar men det är inte riktigt samma sak.

Kring lunch går det naturligtvis inte att hoppa över maten och inte heller är det läge att skjuta på middagen eftersom 5-åringen faktiskt är hungrig runt kl. 18. Det blir kort och gott en väldans massa vardagsslentrian, som inte alls kan liknas vid den spontantillvaro man ägnade sig åt som singel eller par utan barn. Jag säger inte att det är tråkigt för ofta har man anledning att skratta i småbarnsföräldervardagen och dessutom är det uppriktigt spännande, att tillsammans ro den skuta framåt som man faktiskt tillsammans helt medvetet har snickrat ihop.

Det finns föräldrar som aldrig erkänner (eller upplever?!) att det ibland kan vara jobbigt att vara förälder och att man emellanåt gärna hade stämplat ut för dagen och gått ut på sta´n för en stor Latte och en minst lika stor blåbärsmuffins. Själv finner jag det befriande att ibland, tillsammans med andra småbarnsföräldrar, få oja mig och lufta mina tankar om de jobbiga stunderna i föräldraskapet. Jag blir påmind om att de flesta (alla?) går igenom samma saker som vi, vilket ju alltid känns skönt.

Skall bli spännande att se om jag hamnar på 60 imorgon eller i varje fall över 58 . . .

Se där ja! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring föräldraskap, barn, semester, familjen, blöjbyte, barn-TV

Starbucks + Hooters = Sant

Har ni sett serien "2 ½ män"? I stort handlar "Two and a Half Men" om den förmögna ungkarlen Charlie Harper (Charlie Sheen), som bor nära stranden i Malibu och har sin något stela tillika frånskilda bror och dennes son boende hos sig. Ungkarlen Charlie lever livet och brorsan Allan gör inte det . . . liksom ;)

Jag halkar då och då (jo, faktiskt) in på något avsnitt och måste erkänna, att jag skrattar gott åt de för det mesta manschauvinistiska skämten, som ofta uppstår kring det faktum att Charlie Sheens rollfigur i princip träffar och "umgås" med nya kvinnor varje dag samtidigt som brorsan harvar på i vardagen - något avundsjuk på brorsans promiskuösa leverne.


Senast var Charlie på date med Denise Richards (som för övrigt varit gift med Charlie Sheen in real life) vars rollfigur så vitt jag förstod, var en ensamstående mamma till ett spädbarn. Denise låg tillfälligtvis i sängen och väntade på Charlie, som hade fullt sjå med att byta blöja på den lille i ett annat rum samtidigt som hans frustrerade kommentarer hördes via baby watchern i sängkammar´n. Hur som helst så blev Charlie något avtänd av både bajsblöja och mjölkdroppande bröst varvid han valde att retirera.

När han väl kom hem till sitt eget hus, var brorsan på plats och denne frågade, med anledning av ett par fläckar på Charlies tröja:
-"Vad är det för fläckar på tröjan?"
-"Åh, det är bara kaffe och bröstmjölk"
-"Aha, har Starbucks och Hooters gått ihop?"

För dig som till äventyrs inte känner till dessa båda företag, kan jag helt kort upplysa om, att Starbucks är en café-kedja med filialer över så gott som hela världen (dock inte i Sverige vad jag vet) och Hooters är en restaurang-kedja i USA vars serveringspersonal i huvudsak utgörs av storbröstade tjejer med uniformer bestående av en tajt vit top samt ett par tajta orange shorts.

Jag väljer här helt avsiktligt att inte ge mig in i en närmare analys/diskussion av/kring det sistnämnda företaget. Jag är dock helt övertygad om, att en term som objektifiering på ett helt naturligt sätt skulle ingå i en sådan analys/diskussion. Hur politiskt korrekt framstår jag som nu?

Och ja, jag erkänner. Jag gillar att döda kvällstid och blåsa ur hjärnan med nonsensprogram på TV och samtidigt få mig ett par goa skratt innan läggdags. Det har ju för övrigt ofta varit ett tema bland "högkulturellt intresserade", att man inte alls tittar på TV. När man vid fikastunden refererar till ett vardagligt TV-program så hamnade man där av en händelse i samband med att man zappade sig vidare från Aktuellt eller Dokument utifrån. Visst är det tillgjort? När jag halkar in på "2 ½ män" så gör jag det ofta från andra lättviktsprogram såsom Seinfeld, Navy CIS etc.

Se där ja! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring Two and a Half Men, humor, skratt, Starbucks, Hooters, företagssammanslagning

Tummen mitt i hand . . . eh, Singoallan?

Häromdagen tryckte jag i mig två st Singoalla vid ett besök på ett kontor i närheten. Ni vet den där kakan från Göteborgs Kex som innehåller nå’t vitt klet och en syltfläck, som skymtar under den ihåliga kaköverdelen. Den som finns med nougat också – Ballerina alltså. Ja, du vet . . .

Notera att jag medvetet skriver syltfläck av den enkla anledningen, att såväl Singoalla som Ballerina under årens lopp har genomgått en förvandling från fyllig sylt- respektive nougatkaka till något som skulle kunna liknas vid en Dry Martini, som man passerat förbi med sin öppnade flaska Vermouth. I Kungälvsfabriken har man till synes bara öppnat syltburken/nougatpaketet och passerat förbi kakmaskineriet. När jag som liten gosse åkte med Mamma och Pappa till ”Kungälvskex” och besökte deras bräckbod, var alla kakor (inkl. Kondis) mycket mer välfyllda av godsaker än de är idag. Fy f-n asså!

Nåväl, just som jag satt där och övervägde att tillsammans med den sista slatten kaffe trycka i mig en tredje Singoalla, ser jag en matt yta på syltfläcken och tänker genast att det är någon missnöjd kakarbetare i Kungälv som tryckt sin tumme mitt i sylten (jag tog kakan direkt ur paketet). Samtidigt drog jag mig till minnes Mikebikes inlägg om hur upprörd han blev över att en okänd kollega uppenbarligen tryckt sitt finger i just hans Singoalla. Han hade sett ett tumavtryck mitt i syltcirkeln.

Självklart blev jag också upprörd men vid närmare studium av fläcken mitt i sylten konstaterade jag, att fläcken saknade det för fingeravtryck så karakteristiska cirkelgående mönstret. Aha, kakarbetaren har alltså först slipat ned sina fingeravtryck och SEDAN tryckt fingret i sylten!


Jag tömde ut resten av kakorna på kontorets Perstorpsplatta till köksbänk (jag var ensam i fikarummet just då) för att närmare utreda om det bara var enstaka kakor som var befläckade eller hela paketet. Efter en lång stunds närgående studium med efterföljande fotografering med mobilkameran, kan jag konstatera följande:

Alla Singoalla-kakorna hade en matt yta i den i övrigt blanka syltfläcken. Uppenbarligen är det så, att när kakorna lämnat bakugnen och försetts med rinnande, blank sylt, torkar ytan in och ger en mikroskopiskt skrynklig yta, som ger ett matt utseende; lätt att förväxla med ett fingeravtryck. Det är precis som när man målar väldigt flödigt med en oljebaserad färg – ytskiktet torkar och efterlämnar en lätt skrynklig yta när den övriga färgen torkar och minskar i volym en aning.

För att få fullständig klarhet i detta ”mysterium” ringde jag precis Kungälvs Kex och pratade med en av deras kakproffs. Hon kunde bekräfta, att en del av Singoalla-kakorna helt enkelt får en matt fläck i sylten när kakan går från bakning till paket.

Så Mike, jag anar att du kan lägga bevispåsen åt sidan och undvika att kontakta "Schweiz eller nåt" för att klarlägga vilken kollega, som bör få sparken ;)

Det har förresten kommit en ny sorts Singoalla – lakrits! Kan dé va’ nå’t?!

Värsta CSI! / Go gôbbe

Tillägg 2009-06-29
Idag ringde jag som utlovat Göteborgs Kex för att få info kring Singoalla-syltvolymens förändring under årens lopp. Med en dåres envishet hävdar jag, att "pålägget" minskat sedan mitten av 70-talet. Kundtjänst "kan bara se tillbaka 13 år" i sina register och här står det inget om att sylt och vaniljkräm minskat i volym (naturligtvis). Paketet har hela tiden (sedan 13 år tillbaka) vägt 190 gram och antalet kakor i paketet har hela tiden varit 14 st. Däremot kunde man upplysa mig om, att Ballerina sedan ett par år tillbaka, fått 25% mer nougatfyllning! Wow, schyrre! Bonusinfo: Ballerina lanserades 1963, Singoalla såg dagens ljus 1964.

Andra bloggares funderingar kring Singoalla, Ballerina, Göteborgs Kex i Kungälv, CSI, fingeravtryck, utredning, fotobevis

Jösses, Michael Jackson är död!

Ja, vad skall man säga? Oavsett allt man läst om Michael Jackson i media på senare tid, så kan man inte bortse från det faktum, att han skapat odödlig musik. Under sin storhetstid var han en entertainer av absolut världsklass och själv minns jag med nöje hans största hits!

Man kan väl helt kort sammanfatta med ett ord: Tragiskt - på flera plan . . .

Läs mer här:
Sydsvenskan
Expressen
Aftonbladet

R.I.P. / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring Michael Jackson

Fuck Ifpi!

Mitt kortaste inlägg någonsin - om det ens kan kallas inlägg. Säg protest istället.

Ett axplock:
Aftonbladet
DN
Sexig hemsida?
IDG
DN igen

Är själv ingen fildelare av rang men jag vänder mig emot diktaturfasonerna och hotbreven! Var lite innovativa och positivt proaktiva istället för att hetsa fram en form av censur! Go with the flow . . . var lite mer på . . . lite mer digitala liksom . . . å inte så j-a byråkratiskt myndighetsutövande i er approach!

Yeah, right! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring IFPI, hotbrev, fonogram, censur, diktatur, fildelning, piratjakt, stelbenthet, Fuck you!

Liberoklubben och en blöt överraskning!

Efter middagen idag satte jag mig i soffan med lillgrabben, 3 månader, i knät och surfade runt bland favvobloggarna. Efter en kort stund kommer hustrun in och påminner mig om, att vi inte får glömma att gå ut på libero.se för att "se om vi kan gå med i den där blöj-klubben vi var med i sist".

Sagt och gjort, jag tog mig ut på sajten och klickade mig fram till sidan där man blir medlem och just då ville inte lillgrabben sitta längre. Jag ställde honom upp i mitt knä och stöttade honom med vänsterhanden. Trots sin ringa ålder kan han faktiskt stå upp med stöd i midjehöjd! Stadiga benmuskler från pappa antar jag ;)

Väl inne på medlemssidan skulle namn, adress och annat skrivas in - precis som alltid när man skall bli medlem nå'nstans. Har du förresten provat att skriva "@" med en hand?! Det är ju nästan omöjligt! Tummen och pekfingret fick ta sig ner i spagat för att få till det. Just när jag skrivit ".se" i min mailadress, valde lillgrabben att stående leverera dagens måltider rakt ner i blöjan - tre gånger på raken! Jag hann avsluta mitt ärende på Liberos sajt och gick sedan iväg till skötbordet för att ta hand om den fyllda blöjan.

Du som är förälder vet, att det i ett spädbarns blöja ibland kan vara rena sjöslaget. Trots den goda blöjkvalitén förmår blöjan ibland inte att så att säga svälja det som landar i den. Så var det den här gången. När jag öppnade blöjan var det som att balansera en överfylld soppskål på Jacobs Café i Haga. Här var det inte läge att dutta med lite papper och vatten. Nä, det fick bli transport till handfatet och en rejäl tvagning.

När detta var avklarat och grabben låg på en mysig frottéhandduk, tänkte jag att det var lika bra att han fick ligga naken en stund för att torka upp och få möjlighet att lufta skrotum ordentligt. Han mådde bra och humöret var på topp så jag började göra skojiga ljud för att ytterligare muntra upp honom. Som den rutinerade farsa jag är, placerade jag en liten frottétrasa (30x30 cm från IKEA) över grabbens "private parts" för att inte få en överraskande dusch på mig när jag lutade mig över honom för att riktigt skoja till det. Jag blåste honom i naveln och han skrattade gott åt de pruttljud som uppstod.

Det var då jag såg det! Frottétrasan hade förflyttats från sin täckande position pga grabbens något ryckiga benrörelser och jag hann tänka: "Oh shit!" och samtidigt överväga att kasta mig i skydd på golvet. Men det var för sent! Den gula strålen träffade mig mitt emellan ögonen och förnedringen var ett faktum! Jag blev smått chockad över plötsligheten i attacken och dessutom minst sagt frustrerad. Jag vände mig mot lillen för att ge honom en verbal avhyvling (mest för att i viss mån lindra det faktum att jag tabbat mig grovt) och får precis då tillbaka ett stort flin och ett gurglande "Gihhhhhhhh!". Den killen visste precis vad han gjorde och nu låg han där och hånskrattade åt mig! Det var bara att kapitulera och lägga upp ett stort gapflabb. Han kommer att gå långt den gôbben . . .

Ooopps! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring Libero, Pampers, blöja, Manneken Pis, urinera, överraskning

Sicket gäng! x 2

Okay, jag erkänner! Jag tittar på TV, jag tittar bl.a. på talangtävlingar och jag tittar på "Britain's got talent". Det sistnämnda med stort nöje.

Oavsett vad man gillar talangtävlingar, så kanske man uppskattar snygg dans, innovativ koreografi, perfekt tajming och ett glatt gäng ödmjuka grabbar? Om så är fallet, bjuder jag på "Diversity"! Om du gillar det du ser, är det bara att Googla på "britain's got talent 2009 diversity" så får du upp ytterligare uppvisningar dom gjort. Om du å andra sidan i det här läget känner kväljningar, är det bara att klicka HÄR, så kanske det går över? Eller så blir du riktigt illamående . . .




Bland många andra bloggade Mikebike häromsistens om Susan Boyle - ni vet storyn med en stor portion tragik och på sistone en redig dos av Askungen och Den fula ankungen (å lite nervbryt nu på slutet). Da boyz ovan har tydligen ingen tårdrypande story i bagaget utan bara en massa talang. Det slog mig - trots att jag ju uppskattar både Paul Potts och Susan Boyle - att deras sång får en att höja extra på ögonbrynen tack vare att man hört om deras bakgrund med inslag av utstötthet, tafatthet och vilsenhet. Effekten hade nog inte blivit densamma om det varit fråga om sångare med "normal bakgrund" och appearance - eller? Vi vill som empatiska individer ömma för, tycka synd om och bli berörda. Å dé é ju inget fel i det.

Ett annat fantastiskt gäng är för övrigt "Flawless". Dé é bara att klicka . . .

Dé va´la skôj! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring Britain´s got talent, talang, Diversity, Flawless, en sorts kultur, dans

En milstolpe i livet!

Idag har vi skrivit historia här hemma, passerat en milstolpe i livet, haft anledning att fira liksom . . .

Familjens eftermiddag avrundades med ett besök i Kamprads butik på Hisingen för att införskaffa ett par PAX hyllplan, 100 x 58 cm, vita. Dessförinnan hann vi med ett besök på The Golden Arches alldeles jämte den stora möbelbutiken. Det blev en klassiker för Pappa - Big Mac & Co - en McFeast Meny för Mamma och givetvis ett Happy Meal för grabben, 5 år. Det låg för övrigt en rosa leksak i hans pappersbox - nå'n Kitten-pryl (?) - som inte alls föll honom på läppen. Silvana med tyskt ursprung, ansvarig på etablissemanget, lovade att raskt byta ut Kitten-leksaken mot en Spindelmannen-pryl. Det höjde helt klart stämningen.

Klockan närmade sig 20.00 när vi lämnade Hisingen och det märktes i bilen att det var alldeles för sent för femåringen. Han var trött, lite allmänt gnällig och ville upprepade gånger slå Pappa i huvudet med den ballong vi fick med oss från hamburgerhaket.

Väl hemma lämnade han bilen med språng eftersom urinblåsan signalerade, att det var läge att tömma den. Jag tog hand om hyllplanen och lyfte in dem i hallen och hörde plötsligt Mamma säga: "Åh, har du dragit tillbaka förhuden?!". Jag tittar in i badrummet och ser då grabben stå där helt naked framför toaletten, tittande ned på det som inte sett dagens ljus på fem år!

På frågan "Vad är det där Mamma?" åtföljt av ett pekande mot det lilla blåröda , svarade hustrun - uppenbarligen smått överrumplad - "Jaaa? . . . Pappa? . . . vad är det?" varpå jag säger: "Wow, kolla! Nu har du gjort det! Dragit tillbaka skinnet sådär som vuxna gör! Häftigt! Nu kan du tvätta dig ordentligt också!" Parentetiskt kände jag där och då, att det inte var nödvändigt att närmare gå in på nomenklaturen kring de olika delarna av hans könsorgan. Såg och hörde nästan hur han annars skulle inleda morgondagen på förskolan med: "Igår såg jag mitt ollon för första gången och Pappa blev jätteglad!". Helt klart onödigt om man säger . . .

Till saken hör, att jag nästan ända sedan grabben föddes, försynt frågat på BVC när det är dags att hjälpa sonen med att dra tillbaka för att kunna genomföra en ordentlig tvagning så att säga. Man har då upprepat att det visar sig själv när det är dags, det är inget att stressa fram, det kan variera i ålder, oftast mellan 5 och 6 år, varpå jag nöjt mig med detta. Därför blev jag extra uppspelt när det nu skedde - så där väldigt spontant och plötsligt. Dessutom gladde det mig som man och pappa, att grabben sannolikt inte skulle drabbas av parafimosis. I förbifarten viskade jag till frun "Jisses, från snopp till balle på en sekund!" och garvade inombords.

Plötsligt viftar grabben med händerna sådär tafatt i skrevet och ser både ledsen och rädd ut. "Pappa, jag kan inte ta tillbaka det! Hjälp mig!" Ooops! hann jag tänka, blir det parafimosis trots allt?

- "Det är ingen fara, låt mig hjälpa dig"
- "Neeej Pappa, det kommer göra ooont!"
- "Nejdå, jag looovar, det är ingen fara!".

Han backar undan och jag säger: "Ja, ja, fixa det själv då. Jag har en barnvagn och en baby att ta in också" (babyn satt i bilbarnstolen och sov).

När jag minuten senare kommer in igen, har grabbens genitalier återgått till det normala och jag försöker avdramatisera det hela och skoja till det med en high five oss grabbar emellan samtidigt som jag säger "Det här var ju jättebra, nu kan du också göra det!" Kunde inte låta bli att tillägga (med ett brett flin på läpparna): "Men om du gör det fler än tre gånger vid samma tillfälle, då kallas det nå't annat". Är jag omogen som pappa?

Avslutningsvis får jag konstatera - utan att gå in på detaljer kring dofter och annat - att det nu är dags att lära grabben hur man genomför en grundlig intimtvagning paw rihk-titt.

Vet bara inte hur vi lämpligast firar denna glada händelse. Någon?

Se där ja! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring IKEA, McDonald's, milstolpe, förhud fram och åter, intimtvagning

Go gôbbe goes Konstfack . . .

Tjenna!

Imorgon (eller kanske på lördag när Göteborgsvarvet går av stapeln) tänkte jag bli lite konstnärlig, lite wild and crazy liksom. Upplägget blir ungefär såhär:

Jag tar mig till Statoil vid Olskroken, köper en dunk med bensin (98 oktan!), gapar högt på bensinstationen: "Nu jävlar blir det åka av på Älvsborgsbron!", tar spårvagnen mot Mariaplan och gapar på vagnen: "Nu jävlar blir det åka av på Älvsborgsbron!", öppnar dunken och skvätter lite bensin på mig själv, tar fram en ask tändstickor och skakar frenetiskt, kliver av vid Mariaplan, går med stirrig blick mot Älvsborgsbron skrikandes: "Nu jävlar blir det åka av på Älvsborgsbron!", tar kanske en stor glass vid Triumfglass bortanför vagnhallarna, naturligtvis skrikandes: "Nu jävlar . . . o.s.v.", springer spastiskt upp på Älvsborgsbron, häller ut bensin på vägbanan, tänder på bensinen (får passa mig så att det inte tar sig i kläderna) och slutligen, när jag är på brons högsta punkt, trycker jag glassen i ansiktet å se´n får vi se vad som händer.

Förhoppningsvis blir det lite publik och kanske någon filmar spektaklet med sin mobilkamera. I vilket fall som helst får jag väl improvisera om Polisen eller Räddningstjänsten skulle dyka upp.

Någon som vill haka på?

Vincent van Gogh and I are like this! *korsar pek- och långfingret*

Se där ja! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring Konstfack, konst?, konstnärlig, pretentiös, pretto, GöteborgsVarvet

Varför kollar man på slaktarfilmer?!

Nu snackar jag alltså inte om reklamfilmer från Dalsjöfors Slakteri, Lithells eller Scan.

Häromsistens satt jag ensam i TV-soffan på kvällen och tittade storögt, lätt äcklad och samtidigt fascinerad på en scen med något av det mest bestialiska jag sett på film. Jag hade zappat mig fram till en av Saw-filmerna – vet inte vilken av dem. Jag måste raskt erkänna, att jag per definition inte sett en enda av Saw-rullarna annat än trailers, småsnuttar på någon parabolkanal eller som stillbilder på imdb.com (The Internet Movie Database). Men det räcker liksom . . .

När jag satt där i soffan, kände jag en sorts vrede som kom över mig och tänkte: "Hur fan kan man komma på tanken att producera så'na här slaktarrullar?!". Dessutom betalar folk för att se på något som skulle kunna vara antireklam från Afghanistans motsvarighet till Scan eller reklam för någon av medeltidens tortyrkammare.

Filmerna säljer tydligen ganska bra och huvudrollsinnehavaren har visst signat på för ytterligare uppföljare. Okay, devisen "1 miljon flugor kan inte ha fel - ät skit" kan väl appliceras i sammanhanget men hallååååå! Finns det inga gränser?!

På något udda sätt måste jag väl respektera, att en och annan tittar på filmerna och dessutom gillar dem skarpt. Dock måste jag samtidigt påpeka, att om någon i bekantskapskretsen låtit mig förstå, att han/ hon gillar Saw-rullarna, så hade jag absolut fasat ut honom/henne från mitt framtida umgänge. Det kan ju inte vara sunt att kolla på så'nt och dessutom gilla det - än mindre umgås med folk som gör det. Det blir lite "Obducenten & läkaren-varning" på det hela - det hade inte känts mysigt att ta en fika tillsammans på Le Petit Café i Haga.

Ända sedan barnsben har vi väl alla på något sätt velat bli skrämda – det har liksom kittlat den där adrenalinutlösande paniknerven. Men hur långt skall/kan man gå? Kan man bli avtrubbad av att konsumera mycket slakt, blod och skräckskrik? Man höjer ribban för vad som skrämmer en och till slut landar man i Saw-filmerna och springer iväg och köper hela samlingen - "Saw - the Box" änna.

När jag såg den aktuella filmscenen, funderade jag över hur rubbad filmmördaren måste vara för att komma på alla sjuka sätt att ta folk av daga. Men så insåg jag naturligtvis, att det är ju inte gubben i rollen som är psycho - det är ju produktionsbolaget och regissören som är ordentligt vridna. Jag kan riktigt se framför mig hur gänget sitter på ett möte och kastar ut idéer på sjuka sätt att avliva rollinnehavarna på. "Okay, vi har sprängt av huvud med halsband, dragit av skalpen på en tjej i en häftig stol men vad skall vi hitta på nu? Om vi vill slita armen av en gôbbe, hur gör vi då det på ett så häftigt sätt som möjligt?".

En ytterligare sjuk sak är ju, att man uppenbarligen tillverkat alla ruggiga apparater, som på ett eller annat sätt avlivar eller lemlästar de stackars rollinnehavarna. "Öh, ni på rekvisita-avdelningen, i nästa scen skall vi slita av håret på en tjej med skalp och allt. Kan ni ta fram en cool stol, som gör jobbet riktigt långsamt och samtidigt kraftfullt? Som vanligt är det viktigt att man skall kunna se hur blodet flyter. Okay?".

På nätet såg jag att någon jämfört en Saw-rulle med filmen ”Seven”. Den senare är förvisso våldsam och riktigt nervkittlande men man undviker att visa upp allt i närbild och låter istället dig som tittare ana/förstå vad som hänt. I Saw-rullarna skall man till varje pris visa upp allt våld i närbild med så makabra detaljer som möjligt. Bara att se på några jpg's från filmerna får mig att bli spyfärdig! Nästan så att man går och blir vegetarian och äter sojabacon på köpet. Nä, fy fan! Då genomlider jag hellre "Det sjunde inseglet" och ett par andra rullar i samma genre en solig sommardag . . .

När kan en film anses sakna berättigande?

Huäääääh! / Go gôbbe *hulkar*

Andra bloggares funderingar kring vriden, thriller, rysare, skräckfilm, spyfärdig, Scan, bacon

Så undviker du Svininfluensan . . .

. . . eller rättare sagt, så här gör du för att få Svininfluensan . . . eller?


Se där ja! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring svininfluensan, pandemi, hysteri, släta av en gris, fransk kyss

There's a new sheriff in town . . . eh?

Såg precis i övre högra hörnet på expressen.se en liten blänkare, som fångade mitt intresse. Rubriken antydde - tolkningen får jag givetvis stå för själv helt och hållet - att det var en rysk polischef, som såg till att rensa gatorna från tre kriminella element. Lite Charles Bronson helt enkelt, "Death Wish" liksom. Till min förfäran ser och hör jag några sekunder senare, att det var fråga om en polischef som fått spelet och i samband med detta gått bärsärkagång i en butik. Tre vanliga medborgare fick sätta livet till och då blev blänkaren med ens inte lika spännande. Händelsen påminner istället om vad vi numer kan uppleva lite varstans på klotet - även i lilla Sverige tyvärr.

Då är det mycket trevligare att se en annan version på temat "a new sheriff in town" - inte sant?

För övrigt läser jag också om den s.k. bloggdöden på expressen.se. Ja, vad skall man säga? Det är nog många bloggare som inte orkar eller vill "ligga med sin blogg" som Malin Roos uttrycker det. Inte under den ljusa, varma perioden av året i alla fall. Då ligger man nog hellre med någon annan eller något annat . . .

Jojo! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring rysk polischef, massaker, Charles Bronson, Det våras för, Bloggdöd

Apropå detta med att paxa . . .

Några bloggare - Bloggfrossa, Trettioplus och Sugbloggen - har tagit upp det här med att paxa (reservera) exempelvis en P-plats eller ett bord i en lunchrestaurang och fått en stor mängd kommentarer där den breda massan i korthet säger, att det är helt åt h-e att paxa, no matter what.

Jag är lite nyfiken på vad som är "tillåtet" inom paxar-branschen och lägger därför upp en enkel enkät i vänsterspalten inför mitt eget resonemang kring temat. Finns det situationer där det är OK att paxa samtidigt som det är helt otänkbart att paxa i ett annat sammanhang? Kan det variera beroende på den aktuella situationen?

Finns det fler paxarlägen än de jag tar upp i enkäten och i så fall vilka? Återkom gärna med en kommentar så kompletterar jag listan.

Vi får la se hur det går . . . / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring paxa, reservera, rättvisa, folkvett, orättvisa, politiskt korrekt, artighet

Ah´men - allvarligt talat SEB!

Hur tänker man som bankledning i kristider när man ger sin VD "höjd fast lön" för att kompensera denne för en borttagen bonus?! Det är ju löjeväckande! Har man ingen PR-människa, som kan tipsa om smarta, strategiska drag för att undvika allmänhetens och de anställdas frustration över det uppenbara frossandet?

Bild lånad från www.expressen.se

Det må vara hänt att en VD för SEB, enligt aktieägare och andra , anses vara värd en fet lön för sin insats men har man inget sunt förnuft när det gäller löneökningar i "kristider"?

Å så tar man till en PR-mässigt feg reträtt och avstår den höjda lönen bara för att mediadrevet varit extra påtagligt.

Till råga på allt så drar ledningen för SEB Enskilda tillsammans med utvalda kunder (230 pers.) till Gstaad och hyr ett smärre slott för att "utväxla idéer och tankar".

Ah´men - allvarligt talat SEB!

Som långvarig SEB-kund funderar jag allvarligt på att byta bank till en mindre närig sådan . . .

Tillägg
I TV 4-nyheterna kl. 22 säger Mats Odell att "det här skapar förtroende för framtiden" - en framtid väääldigt långt borta då väl?
I samma sändning säger Marcus Wallenberg att "det var egentligen inte fråga om en löneökning för den högsta bankledningen utan snarare en sänkning" - sänkning av förtroendekapitalet då väl? Allvarligt talat! Varför inte helt enkelt säga att man tagit ett felaktigt och ogenomtänkt beslut? Så´na gubbar!

Andra bloggares funderingar kring SEB, SE-Banken, löneökningar, bankledning, Annika Falkengren