22 juli 2009

Summa summarum #1

Inspirerad av Trettioplus och hans sifferexcersis idag, vill jag återuppliva Göteborgs-Postens helgbilagas (Två Dagar) festliga sätt ett delge läsarna en hög med kunskap. Det kunde se ut ungefär så här:
  • Antal invånare i Göteborg: 900 322
  • Antal hotell i Göteborg: 63
  • Kvadratmeter grönyta per göteborgare: 175
  • Antal fartygsanlöp per år: 10 940
  • Antal poliser i New York: 37 800
  • Antal pyramider i Egypten: 82
  • SUMMA KUNSKAP: 949 382

Två Dagar var en väldigt trevlig helgbilaga, som på ett charmigt sätt blandade intressanta artiklar med lättsmält information, tävlingar och nonsens. Jag såg alltid fram emot de två sidona i början av bilagan där man på ett snuttifierat sätt delgav läsarna diverse information. Den där Summa kunskap såg jag alltid fram emot och läste med ett stort leende på läpparna. Notera att jag skriver i imperfekt eftersom jag valt att avsluta min prenumeration på G-P. Läser numera nyheterna på nätet . . .

Jag inleder därför min lilla serie, som vi väl kan kalla en travesti på eller ett plagiat av G-P´s kunskapsbank, med att sammanfatta min dag idag.
  • Antal barn: 2
  • Antal vuxna: 2
  • Ålder på det äldre barnet (år): 5
  • Ålder på det yngre barnet (mån): 4,5
  • Antal blöjor jag bytt: 5
  • Antal blöjor med bara kiss i: 2
  • Antal sprutbajs i näven vid blöjbyte: 1
  • Antal måltider vi intagit: 3
  • Antal måltider jag lagat: 2
  • Antal iskruvade skruv i kökssoffans nya gångjärn: 12
  • Antal minuter med tvåsamhet utan barn närvarande: 0
  • Klockslag då jag först väcktes: 5
  • Antal lästa bloggar: 14
  • SUMMA VARDAGSUPPLEVELSE: 57,5

Ja vad skall man säga? En typisk dag för en semestrande småbarnsfar?

Inspirerad av Västgötskans vädjande inlägg kring lunch idag, vill jag helt kort uttrycka mig något politiskt inkorrekt och säga:

F-n vad jag kan ibland kan sakna tvåsamheten då man på helger och semestrar vaknade när man vaknade, åt när man åt och sådär allmänt kunde bedriva en dag eller fler utan minsta antydan till planering! Man kunde vakna vid 8, ägna sig åt morgonmys, somna om, vakna vid 11, ägna sig åt förmiddagsmys, äta frunch, ta en tur på sta´n och kanske äta lunch eller middag eller nä, vi tar en latte å en macka.

Jag håller som bäst på att avsluta min semester och jag har varje dag under semestern väckts av 5-åringen någon gång mellan 05.10 och 06.30. Låt vara att jag kunnat somna om efter att ha satt grabben framför barnprogram eller Playstation men det är inte riktigt samma sak. Bredvid mig i sängen har hustrun legat och morgonammat lillen och oftast kunnat somna om. Visst har vi ätit sena frukostar men det är inte riktigt samma sak.

Kring lunch går det naturligtvis inte att hoppa över maten och inte heller är det läge att skjuta på middagen eftersom 5-åringen faktiskt är hungrig runt kl. 18. Det blir kort och gott en väldans massa vardagsslentrian, som inte alls kan liknas vid den spontantillvaro man ägnade sig åt som singel eller par utan barn. Jag säger inte att det är tråkigt för ofta har man anledning att skratta i småbarnsföräldervardagen och dessutom är det uppriktigt spännande, att tillsammans ro den skuta framåt som man faktiskt tillsammans helt medvetet har snickrat ihop.

Det finns föräldrar som aldrig erkänner (eller upplever?!) att det ibland kan vara jobbigt att vara förälder och att man emellanåt gärna hade stämplat ut för dagen och gått ut på sta´n för en stor Latte och en minst lika stor blåbärsmuffins. Själv finner jag det befriande att ibland, tillsammans med andra småbarnsföräldrar, få oja mig och lufta mina tankar om de jobbiga stunderna i föräldraskapet. Jag blir påmind om att de flesta (alla?) går igenom samma saker som vi, vilket ju alltid känns skönt.

Skall bli spännande att se om jag hamnar på 60 imorgon eller i varje fall över 58 . . .

Se där ja! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring , , , , ,

4 kommentarer:

  1. Jag är fullständigt övertygad om att föräldrar som säger att föräldraskap bara är fantastiskt, underbart och genomlevs i rosa skimmer LJUGER!!

    SvaraRadera
  2. tror på 65 om du kör hårt!

    SvaraRadera
  3. "Antal minuter med tvåsamhet utan barn närvarande: 0"

    Först skrattade jag, sen började jag nästan gråta - för din skull. Var nyss där, vet precis vad du menar. Vår yngsta är plötsligt (!) inte längre bebis och jag tror minsann att kanske eventuellt mayby maybe ser vi ljuset i tunneln. Faktiskt. Så hav hopp, käre go-gubbe.

    Det här mantrat körde jag, det kanske kan vara nåt för dig:

    DET ÄR EN FAS, DET GÅR ÖVER
    DET ÄR EN FAS, DET GÅR ÖVER
    DET ÄR EN FAS, DET GÅR ÖVER
    DET ÄR EN FAS, DET GÅR ÖVER
    DET ÄR EN FAS, DET GÅR ÖVER
    DET ÄR EN FAS, DET GÅR ÖVER
    DET ÄR EN FAS, DET GÅR ÖVER
    DET ÄR EN FAS, DET GÅR ÖVER
    DET ÄR EN FAS, DET GÅR ÖVER
    DET ÄR EN FAS, DET GÅR ÖVER
    DET ÄR EN FAS, DET GÅR ÖVER

    Massa kramar, R

    SvaraRadera
  4. Västergötskan
    Det är möjligt att det finns en och annan i synnerhet mamma, som under småbarnsåren hovrar omkring i ett rosa skimmer men de är väldigt få (eller så ljuger de väldigt bra som sagt ;)

    Daniel
    Nope, det blev inte 65 - hann knappt med några bloggar alls och dessutom var det inga skruvar att skruva i . . .

    RANA
    Jodå Rana, det finns några mantran man kan dra då och då men ibland känns "fasen" oändligt lång. Ibland hör jag nå´n säga: "Men det är ju bara några få år". Precis, vi snackar ju år här!!!

    SvaraRadera

Kul att du tittar in! Om du förhandsgranskar din kommentar och sedan vill redigera, är det bara att klicka på X-et i det övre, högra hörnet i rutan här under (eller den nyligen tillagda Redigera-knappen naturligtvis)