3 juni 2009
Sicket gäng! x 2
Okay, jag erkänner! Jag tittar på TV, jag tittar bl.a. på talangtävlingar och jag tittar på "Britain's got talent". Det sistnämnda med stort nöje.
Oavsett vad man gillar talangtävlingar, så kanske man uppskattar snygg dans, innovativ koreografi, perfekt tajming och ett glatt gäng ödmjuka grabbar? Om så är fallet, bjuder jag på "Diversity"! Om du gillar det du ser, är det bara att Googla på "britain's got talent 2009 diversity" så får du upp ytterligare uppvisningar dom gjort. Om du å andra sidan i det här läget känner kväljningar, är det bara att klicka HÄR, så kanske det går över? Eller så blir du riktigt illamående . . .
Bland många andra bloggade Mikebike häromsistens om Susan Boyle - ni vet storyn med en stor portion tragik och på sistone en redig dos av Askungen och Den fula ankungen (å lite nervbryt nu på slutet). Da boyz ovan har tydligen ingen tårdrypande story i bagaget utan bara en massa talang. Det slog mig - trots att jag ju uppskattar både Paul Potts och Susan Boyle - att deras sång får en att höja extra på ögonbrynen tack vare att man hört om deras bakgrund med inslag av utstötthet, tafatthet och vilsenhet. Effekten hade nog inte blivit densamma om det varit fråga om sångare med "normal bakgrund" och appearance - eller? Vi vill som empatiska individer ömma för, tycka synd om och bli berörda. Å dé é ju inget fel i det.
Ett annat fantastiskt gäng är för övrigt "Flawless". Dé é bara att klicka . . .
Dé va´la skôj! / Go gôbbe
Andra bloggares funderingar kring Britain´s got talent, talang, Diversity, Flawless, en sorts kultur, dans
Oavsett vad man gillar talangtävlingar, så kanske man uppskattar snygg dans, innovativ koreografi, perfekt tajming och ett glatt gäng ödmjuka grabbar? Om så är fallet, bjuder jag på "Diversity"! Om du gillar det du ser, är det bara att Googla på "britain's got talent 2009 diversity" så får du upp ytterligare uppvisningar dom gjort. Om du å andra sidan i det här läget känner kväljningar, är det bara att klicka HÄR, så kanske det går över? Eller så blir du riktigt illamående . . .
Bland många andra bloggade Mikebike häromsistens om Susan Boyle - ni vet storyn med en stor portion tragik och på sistone en redig dos av Askungen och Den fula ankungen (å lite nervbryt nu på slutet). Da boyz ovan har tydligen ingen tårdrypande story i bagaget utan bara en massa talang. Det slog mig - trots att jag ju uppskattar både Paul Potts och Susan Boyle - att deras sång får en att höja extra på ögonbrynen tack vare att man hört om deras bakgrund med inslag av utstötthet, tafatthet och vilsenhet. Effekten hade nog inte blivit densamma om det varit fråga om sångare med "normal bakgrund" och appearance - eller? Vi vill som empatiska individer ömma för, tycka synd om och bli berörda. Å dé é ju inget fel i det.
Ett annat fantastiskt gäng är för övrigt "Flawless". Dé é bara att klicka . . .
Dé va´la skôj! / Go gôbbe
Andra bloggares funderingar kring Britain´s got talent, talang, Diversity, Flawless, en sorts kultur, dans
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är nog som du säger. Det ligger i människans natur att bry sig om de som har haft/har det svårt.
SvaraRaderaTyvärr känns det som att det blir mer och mer ovanligt. Iaf i verkliga livet. Vi kan tydligen sitta och tycka synd om en person som är med på tv, men kan inte förmå oss att hjälpa en gammal tant över gatan! :-P
Västergötskan
SvaraRaderaHelt klart är ju att vi ömmar för olika saker. Det är mycket enklare och smidigare att lägga huvudet på sned inför anblicken av uttorkade koala-björnar i Australien än att pynta 200 kr via internetbanken för att bidra till att avhjälpa världssvälten. Alla dessa OCR-siffror!