18 november 2009
Somna-själv-metoden
Här hemma kör vi just nu med lite hårda puckar om man så vill. Lillgrabben som blivit hela 8½ månad gammal skall lära sig att somna själv är det tänkt. Mamma, som är moderligt blödig, sover på nedervåningen tillsammans med den stora grabben och jag sover där uppe, redo att stötta lillen under inskolningen.
Hittills har lillen somnat till rofylld sång eller puffande i rumpan med i huvudsak mamma närvarande. När han vaknat under natten, har han getts möjlighet att utöva sin favorithobby - nämligen att snutta på mammas bröst. Oftast har han somnat om ganska omgående, utan att få i sig vidare mycket bröstmjölk. Vi har därför dragit slutsatsen att han egentligen inte är hungrig utan bara vaknar för att få lite mys, vilket ju inte på något sätt är fel. Enda felet har väl varit att mamma fått ganska dåligt med sammanhängande sömn.
Således har vi inlett sleeping boot camp, course No. 1 genom att introducera somna-själv-metoden, även kallad 5-minutersmetoden. Denna metod att få ett barn att tryggt somna och inte minst sova en hel natt utan upprepade uppvaknanden har länge varit omtvistad. Själv har jag alltså valt att lyssna till de barnläkare och andra som förordar metoden.
Så långt har det fungerat bra och jag har varit tillräckligt motiverad, lugn och trygg för att inte knäckas av att lilleman skriker sig hes under en stund. Jag tror mig känna vår son ganska väl och vad jag kunnat se, så har han inte blivit gråt-ledsen utan snarare skrik-arg av att pappa inte stannat kvar vid sängen för att vyssja honom till sömns. Första natten gick jag var femte minut till hans säng under 1½ timme bestående av allt annat än en skrattande baby. Därefter sov han hela natten (var sannolikt ordentligt trött - vem skulle inte ha varit det efter ett längre pass skrikande?). Andra natten somnade han som en stock så snart han lade huvudet på kudden för att därefter vakna tre gånger under natten - kl. 00.15, 02.30 och 05.25. Väckt till ljudet av lätt skrikande eller snarare gnyende baby gick jag till hans säng, puffade lite lätt i rumpan och gick därifrån. Han protesterade under ca. 1 minut varje gång men somnade sedan om.
Nu sitter jag här den tredje natten och funderar kring hur det skall gå i natt. Var uppe hos honom kl. 00.45, puffade i rumpan och lämnade sedan hans säng. Protest under 20 sekunder och sedan snusande rofylldhet. Ja, vi får väl se hur det går. Jag väljer att inte ropa hurra eller liknande för varje gång jag gjort det i samband med till synes övergående baby-/barnbekymmer, har det ballat ur så gott som minuten senare. Jag kniper därför ihop glappet och återkommer med en utvärdering längre fram. Kanske något hålögd men va' f-n . . .
Intresseklubben noterar. Eller?
Gäsp! / Go gôbbe
Uppdatering
Natten förflöt i lugnets tecken. Lillen vaknade runt 05.00, fick lite vatten, en puff i rumpan och sedan fortsatte han sitt umgänge med John Blund utan någon direkt protest. Najs!
Andra bloggares funderingar kring bebis, nattsömn, somna-själv-metoden, 5-minutersmetoden
Hittills har lillen somnat till rofylld sång eller puffande i rumpan med i huvudsak mamma närvarande. När han vaknat under natten, har han getts möjlighet att utöva sin favorithobby - nämligen att snutta på mammas bröst. Oftast har han somnat om ganska omgående, utan att få i sig vidare mycket bröstmjölk. Vi har därför dragit slutsatsen att han egentligen inte är hungrig utan bara vaknar för att få lite mys, vilket ju inte på något sätt är fel. Enda felet har väl varit att mamma fått ganska dåligt med sammanhängande sömn.
Således har vi inlett sleeping boot camp, course No. 1 genom att introducera somna-själv-metoden, även kallad 5-minutersmetoden. Denna metod att få ett barn att tryggt somna och inte minst sova en hel natt utan upprepade uppvaknanden har länge varit omtvistad. Själv har jag alltså valt att lyssna till de barnläkare och andra som förordar metoden.
Så långt har det fungerat bra och jag har varit tillräckligt motiverad, lugn och trygg för att inte knäckas av att lilleman skriker sig hes under en stund. Jag tror mig känna vår son ganska väl och vad jag kunnat se, så har han inte blivit gråt-ledsen utan snarare skrik-arg av att pappa inte stannat kvar vid sängen för att vyssja honom till sömns. Första natten gick jag var femte minut till hans säng under 1½ timme bestående av allt annat än en skrattande baby. Därefter sov han hela natten (var sannolikt ordentligt trött - vem skulle inte ha varit det efter ett längre pass skrikande?). Andra natten somnade han som en stock så snart han lade huvudet på kudden för att därefter vakna tre gånger under natten - kl. 00.15, 02.30 och 05.25. Väckt till ljudet av lätt skrikande eller snarare gnyende baby gick jag till hans säng, puffade lite lätt i rumpan och gick därifrån. Han protesterade under ca. 1 minut varje gång men somnade sedan om.
Nu sitter jag här den tredje natten och funderar kring hur det skall gå i natt. Var uppe hos honom kl. 00.45, puffade i rumpan och lämnade sedan hans säng. Protest under 20 sekunder och sedan snusande rofylldhet. Ja, vi får väl se hur det går. Jag väljer att inte ropa hurra eller liknande för varje gång jag gjort det i samband med till synes övergående baby-/barnbekymmer, har det ballat ur så gott som minuten senare. Jag kniper därför ihop glappet och återkommer med en utvärdering längre fram. Kanske något hålögd men va' f-n . . .
Intresseklubben noterar. Eller?
Gäsp! / Go gôbbe
Uppdatering
Natten förflöt i lugnets tecken. Lillen vaknade runt 05.00, fick lite vatten, en puff i rumpan och sedan fortsatte han sitt umgänge med John Blund utan någon direkt protest. Najs!
Andra bloggares funderingar kring bebis, nattsömn, somna-själv-metoden, 5-minutersmetoden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Var glad att du inte la in detta inlägg på familjelivs forum. Jädrar i min lådda vad du hade fått höra vilka dåliga föräldrar ni är som låter ert barn gråta sig till sömns. (Jag vet, jag gjorde nämligen just detta) ;-)
SvaraRaderaVästergötskan
SvaraRaderafamiljeliv.se? Jojo, där liksom i andra webforum finns det en hel del rabiata och enkelspåriga medlemmar. När det gäller barn och husdjur (läs hund) skall man helst vara mainstream annars kan det gå illa. Jag blir alltid lika förvånad och förbannad när jag ser en stackars medlem ställa den enklaste fråga och sedan bli fullkomligt nedsablad av pöbeln. Dé é därför jag numer är en passiv medlem på dylika forum. Inför nedkomsten av vår äldsta grabb var dock familjeliv.se ett värdefullt kunskapsforum. Har en känsla av att det mest är kvinnor som hackar på andra kvinnor . . .