De, dem, dom - någon?

Vad händer med vårt språk egentligen?!

Sedan en lång tid tillbaka har jag upplevt att ordet "dem" används på ett fullständigt felaktigt sätt i bloggar, tidningsartiklar och andra skrivna texter. Min känsla är att många använder “dem” för att så att säga lyfta sitt skriftspråk när det egentligen tvärtom sänker intrycket - i alla fall när jag läser texten.


Det senaste exemplet fann jag på expressen.se. Handlar det bara om bristfällig korrekturläsning eller har bildtextsättaren inte gått hela kursen? Sitter inte så'nt här i ryggmärgen när man arbetar på en tidning?

Jag ställde en fråga kring "dem" till Liza på Språkmakargatan för en lång tid sedan och hennes respons innehöll viss grammatisk vägledning:
". . . Du har helt rätt i att det verkar som om många vill använda dem för att lyfta sitt skriftspråk, men att det i fel sammanhang får motsatt effekt. De och dem används ofta felaktigt. De är ju subjektsformen och dem objektsformen, men det är inte alltid lätt att få till det - varken för barn eller vuxna."

Givetvis googlade jag på temat och fann följande ypperliga hjälp på vägen. Expressen-exemplet ovan får i ärlighetens namn klassas som ett extra knepigt fall. Så vitt jag kan se, har man genom användandet av "syns" förvandlat ett objekt till ett subjekt men ändå använt objektsformen. Hänger du med?

Prova följande:
"Nu kan man se dem på . . ."
"Ny syns de på . . ."

Nu finns det givetvis andra viktigare saker här i världen att lägga sin energi på men jag stör mig nå't så förbannat på missbruket av "dem". Fast å andra sidan beror kanske "missbruket" på ren och skär okunskap. Å då é dé ju bara att beklaga liksom . . .

Uj, uj, uj! / Go gôbbe

P.S.
För övrigt somnar lilleman sedan en dryg vecka tillbaka alldeles av sig själv runt kl. 19.30 för att därefter vakna utsövd runt kl. 06.30 - av allt att döma glad, piggelin och harmonisk. Inför läggningen på kvällen kan jag höra honom ta ett djupt andetag och sedan pusta ut så där behagligt som om han verkligen längtar efter att få lägga huvudet på kudden och bara somna in. Det tog tre-fyra dagar för honom att inse, att det är helt OK att somna själv trots att pappa lämnat sovrummet. Helt fantastiskt!

Andra bloggares funderingar kring språkfascist, svenska språket, illitterat