9 juni 2009

Liberoklubben och en blöt överraskning!

Efter middagen idag satte jag mig i soffan med lillgrabben, 3 månader, i knät och surfade runt bland favvobloggarna. Efter en kort stund kommer hustrun in och påminner mig om, att vi inte får glömma att gå ut på libero.se för att "se om vi kan gå med i den där blöj-klubben vi var med i sist".

Sagt och gjort, jag tog mig ut på sajten och klickade mig fram till sidan där man blir medlem och just då ville inte lillgrabben sitta längre. Jag ställde honom upp i mitt knä och stöttade honom med vänsterhanden. Trots sin ringa ålder kan han faktiskt stå upp med stöd i midjehöjd! Stadiga benmuskler från pappa antar jag ;)

Väl inne på medlemssidan skulle namn, adress och annat skrivas in - precis som alltid när man skall bli medlem nå'nstans. Har du förresten provat att skriva "@" med en hand?! Det är ju nästan omöjligt! Tummen och pekfingret fick ta sig ner i spagat för att få till det. Just när jag skrivit ".se" i min mailadress, valde lillgrabben att stående leverera dagens måltider rakt ner i blöjan - tre gånger på raken! Jag hann avsluta mitt ärende på Liberos sajt och gick sedan iväg till skötbordet för att ta hand om den fyllda blöjan.

Du som är förälder vet, att det i ett spädbarns blöja ibland kan vara rena sjöslaget. Trots den goda blöjkvalitén förmår blöjan ibland inte att så att säga svälja det som landar i den. Så var det den här gången. När jag öppnade blöjan var det som att balansera en överfylld soppskål på Jacobs Café i Haga. Här var det inte läge att dutta med lite papper och vatten. Nä, det fick bli transport till handfatet och en rejäl tvagning.

När detta var avklarat och grabben låg på en mysig frottéhandduk, tänkte jag att det var lika bra att han fick ligga naken en stund för att torka upp och få möjlighet att lufta skrotum ordentligt. Han mådde bra och humöret var på topp så jag började göra skojiga ljud för att ytterligare muntra upp honom. Som den rutinerade farsa jag är, placerade jag en liten frottétrasa (30x30 cm från IKEA) över grabbens "private parts" för att inte få en överraskande dusch på mig när jag lutade mig över honom för att riktigt skoja till det. Jag blåste honom i naveln och han skrattade gott åt de pruttljud som uppstod.

Det var då jag såg det! Frottétrasan hade förflyttats från sin täckande position pga grabbens något ryckiga benrörelser och jag hann tänka: "Oh shit!" och samtidigt överväga att kasta mig i skydd på golvet. Men det var för sent! Den gula strålen träffade mig mitt emellan ögonen och förnedringen var ett faktum! Jag blev smått chockad över plötsligheten i attacken och dessutom minst sagt frustrerad. Jag vände mig mot lillen för att ge honom en verbal avhyvling (mest för att i viss mån lindra det faktum att jag tabbat mig grovt) och får precis då tillbaka ett stort flin och ett gurglande "Gihhhhhhhh!". Den killen visste precis vad han gjorde och nu låg han där och hånskrattade åt mig! Det var bara att kapitulera och lägga upp ett stort gapflabb. Han kommer att gå långt den gôbben . . .

Ooopps! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring , , , , ,

6 kommentarer:

  1. Somliga blir straffade direkt, eller vad är det man säger...? ;-)

    Egentligen ska jag inte kasta sten i glashus. Yngsta sonen hade för ca ett halvår sen en underlig förmåga att ALLTID lyckas pissa, när jag tog av blöjan, men därmot inte när sambon gjorde det. Jag har fått höra det en gång (eller kanske två). *suckar*

    SvaraRadera
  2. Har varit med om något liknande. Fast helt annorlunda. Om man säger.

    Hehe. *hehe*

    SvaraRadera
  3. Västergötskan
    Jodu, det får nog kallas straff. Fast . . . för vadå förresten? Hos oss är det nog jag som oftast drabbas av de förlupna strålarna. Jag vet inte varför. Gör jag nå’t fel? *suckar också*

    Vaktis
    Liknande fast helt annorlunda? Nu sätter du min fantasi i rörelse. Vad snackar vi om då egentligen? En hemlig böjelse? Man vet ju aldrig när det gäller Vaktis. Hehe *flinar*

    SvaraRadera
  4. Närå. Mina läppar är förseglade och händerna bakbundna. Man är väl "gentleman". Om man säger.

    SvaraRadera
  5. Kära Go-gubbe.

    Det glädjer mig att en TVÅBARNSFAR orkar bli chockad över att bli nerpinkad mellan ögonbrynen. Det är så svårt att överraska folk nuförtiden, men lillplutten vet hur slipstenen ska dras.

    Glad blir jag också för din delikata liknelse: "en överfylld soppskål på Jacobs Café i Haga". Tjusigt!

    @@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

    Kram, R

    SvaraRadera
  6. RANA
    Egentligen orkade jag inte bli chockad men faktum är, att den egentliga orsaken till chocken inte var strålen mitt i plytet utan att jag så fatalt missbedömt min förträfflighet när det gäller att förutse och förebyga just en stråle mitt i plytet.

    SvaraRadera

Kul att du tittar in! Om du förhandsgranskar din kommentar och sedan vill redigera, är det bara att klicka på X-et i det övre, högra hörnet i rutan här under (eller den nyligen tillagda Redigera-knappen naturligtvis)