Tummen mitt i hand . . . eh, Singoallan?

Häromdagen tryckte jag i mig två st Singoalla vid ett besök på ett kontor i närheten. Ni vet den där kakan från Göteborgs Kex som innehåller nå’t vitt klet och en syltfläck, som skymtar under den ihåliga kaköverdelen. Den som finns med nougat också – Ballerina alltså. Ja, du vet . . .

Notera att jag medvetet skriver syltfläck av den enkla anledningen, att såväl Singoalla som Ballerina under årens lopp har genomgått en förvandling från fyllig sylt- respektive nougatkaka till något som skulle kunna liknas vid en Dry Martini, som man passerat förbi med sin öppnade flaska Vermouth. I Kungälvsfabriken har man till synes bara öppnat syltburken/nougatpaketet och passerat förbi kakmaskineriet. När jag som liten gosse åkte med Mamma och Pappa till ”Kungälvskex” och besökte deras bräckbod, var alla kakor (inkl. Kondis) mycket mer välfyllda av godsaker än de är idag. Fy f-n asså!

Nåväl, just som jag satt där och övervägde att tillsammans med den sista slatten kaffe trycka i mig en tredje Singoalla, ser jag en matt yta på syltfläcken och tänker genast att det är någon missnöjd kakarbetare i Kungälv som tryckt sin tumme mitt i sylten (jag tog kakan direkt ur paketet). Samtidigt drog jag mig till minnes Mikebikes inlägg om hur upprörd han blev över att en okänd kollega uppenbarligen tryckt sitt finger i just hans Singoalla. Han hade sett ett tumavtryck mitt i syltcirkeln.

Självklart blev jag också upprörd men vid närmare studium av fläcken mitt i sylten konstaterade jag, att fläcken saknade det för fingeravtryck så karakteristiska cirkelgående mönstret. Aha, kakarbetaren har alltså först slipat ned sina fingeravtryck och SEDAN tryckt fingret i sylten!


Jag tömde ut resten av kakorna på kontorets Perstorpsplatta till köksbänk (jag var ensam i fikarummet just då) för att närmare utreda om det bara var enstaka kakor som var befläckade eller hela paketet. Efter en lång stunds närgående studium med efterföljande fotografering med mobilkameran, kan jag konstatera följande:

Alla Singoalla-kakorna hade en matt yta i den i övrigt blanka syltfläcken. Uppenbarligen är det så, att när kakorna lämnat bakugnen och försetts med rinnande, blank sylt, torkar ytan in och ger en mikroskopiskt skrynklig yta, som ger ett matt utseende; lätt att förväxla med ett fingeravtryck. Det är precis som när man målar väldigt flödigt med en oljebaserad färg – ytskiktet torkar och efterlämnar en lätt skrynklig yta när den övriga färgen torkar och minskar i volym en aning.

För att få fullständig klarhet i detta ”mysterium” ringde jag precis Kungälvs Kex och pratade med en av deras kakproffs. Hon kunde bekräfta, att en del av Singoalla-kakorna helt enkelt får en matt fläck i sylten när kakan går från bakning till paket.

Så Mike, jag anar att du kan lägga bevispåsen åt sidan och undvika att kontakta "Schweiz eller nåt" för att klarlägga vilken kollega, som bör få sparken ;)

Det har förresten kommit en ny sorts Singoalla – lakrits! Kan dé va’ nå’t?!

Värsta CSI! / Go gôbbe

Tillägg 2009-06-29
Idag ringde jag som utlovat Göteborgs Kex för att få info kring Singoalla-syltvolymens förändring under årens lopp. Med en dåres envishet hävdar jag, att "pålägget" minskat sedan mitten av 70-talet. Kundtjänst "kan bara se tillbaka 13 år" i sina register och här står det inget om att sylt och vaniljkräm minskat i volym (naturligtvis). Paketet har hela tiden (sedan 13 år tillbaka) vägt 190 gram och antalet kakor i paketet har hela tiden varit 14 st. Däremot kunde man upplysa mig om, att Ballerina sedan ett par år tillbaka, fått 25% mer nougatfyllning! Wow, schyrre! Bonusinfo: Ballerina lanserades 1963, Singoalla såg dagens ljus 1964.

Andra bloggares funderingar kring Singoalla, Ballerina, Göteborgs Kex i Kungälv, CSI, fingeravtryck, utredning, fotobevis