26 juni 2009

Tummen mitt i hand . . . eh, Singoallan?

Häromdagen tryckte jag i mig två st Singoalla vid ett besök på ett kontor i närheten. Ni vet den där kakan från Göteborgs Kex som innehåller nå’t vitt klet och en syltfläck, som skymtar under den ihåliga kaköverdelen. Den som finns med nougat också – Ballerina alltså. Ja, du vet . . .

Notera att jag medvetet skriver syltfläck av den enkla anledningen, att såväl Singoalla som Ballerina under årens lopp har genomgått en förvandling från fyllig sylt- respektive nougatkaka till något som skulle kunna liknas vid en Dry Martini, som man passerat förbi med sin öppnade flaska Vermouth. I Kungälvsfabriken har man till synes bara öppnat syltburken/nougatpaketet och passerat förbi kakmaskineriet. När jag som liten gosse åkte med Mamma och Pappa till ”Kungälvskex” och besökte deras bräckbod, var alla kakor (inkl. Kondis) mycket mer välfyllda av godsaker än de är idag. Fy f-n asså!

Nåväl, just som jag satt där och övervägde att tillsammans med den sista slatten kaffe trycka i mig en tredje Singoalla, ser jag en matt yta på syltfläcken och tänker genast att det är någon missnöjd kakarbetare i Kungälv som tryckt sin tumme mitt i sylten (jag tog kakan direkt ur paketet). Samtidigt drog jag mig till minnes Mikebikes inlägg om hur upprörd han blev över att en okänd kollega uppenbarligen tryckt sitt finger i just hans Singoalla. Han hade sett ett tumavtryck mitt i syltcirkeln.

Självklart blev jag också upprörd men vid närmare studium av fläcken mitt i sylten konstaterade jag, att fläcken saknade det för fingeravtryck så karakteristiska cirkelgående mönstret. Aha, kakarbetaren har alltså först slipat ned sina fingeravtryck och SEDAN tryckt fingret i sylten!


Jag tömde ut resten av kakorna på kontorets Perstorpsplatta till köksbänk (jag var ensam i fikarummet just då) för att närmare utreda om det bara var enstaka kakor som var befläckade eller hela paketet. Efter en lång stunds närgående studium med efterföljande fotografering med mobilkameran, kan jag konstatera följande:

Alla Singoalla-kakorna hade en matt yta i den i övrigt blanka syltfläcken. Uppenbarligen är det så, att när kakorna lämnat bakugnen och försetts med rinnande, blank sylt, torkar ytan in och ger en mikroskopiskt skrynklig yta, som ger ett matt utseende; lätt att förväxla med ett fingeravtryck. Det är precis som när man målar väldigt flödigt med en oljebaserad färg – ytskiktet torkar och efterlämnar en lätt skrynklig yta när den övriga färgen torkar och minskar i volym en aning.

För att få fullständig klarhet i detta ”mysterium” ringde jag precis Kungälvs Kex och pratade med en av deras kakproffs. Hon kunde bekräfta, att en del av Singoalla-kakorna helt enkelt får en matt fläck i sylten när kakan går från bakning till paket.

Så Mike, jag anar att du kan lägga bevispåsen åt sidan och undvika att kontakta "Schweiz eller nåt" för att klarlägga vilken kollega, som bör få sparken ;)

Det har förresten kommit en ny sorts Singoalla – lakrits! Kan dé va’ nå’t?!

Värsta CSI! / Go gôbbe

Tillägg 2009-06-29
Idag ringde jag som utlovat Göteborgs Kex för att få info kring Singoalla-syltvolymens förändring under årens lopp. Med en dåres envishet hävdar jag, att "pålägget" minskat sedan mitten av 70-talet. Kundtjänst "kan bara se tillbaka 13 år" i sina register och här står det inget om att sylt och vaniljkräm minskat i volym (naturligtvis). Paketet har hela tiden (sedan 13 år tillbaka) vägt 190 gram och antalet kakor i paketet har hela tiden varit 14 st. Däremot kunde man upplysa mig om, att Ballerina sedan ett par år tillbaka, fått 25% mer nougatfyllning! Wow, schyrre! Bonusinfo: Ballerina lanserades 1963, Singoalla såg dagens ljus 1964.


Andra bloggares funderingar kring , , , , , ,

Jösses, Michael Jackson är död!

Ja, vad skall man säga? Oavsett allt man läst om Michael Jackson i media på senare tid, så kan man inte bortse från det faktum, att han skapat odödlig musik. Under sin storhetstid var han en entertainer av absolut världsklass och själv minns jag med nöje hans största hits!


Man kan väl helt kort sammanfatta med ett ord: Tragiskt - på flera plan . . .

Läs mer här:
Sydsvenskan
Expressen
Aftonbladet


R.I.P. / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring

19 juni 2009

Fuck Ifpi!



Mitt kortaste inlägg någonsin - om det ens kan kallas inlägg. Säg protest istället.

Ett axplock:
Aftonbladet
DN
Sexig hemsida?
IDG
DN igen

Är själv ingen fildelare av rang men jag vänder mig emot diktaturfasonerna och hotbreven! Var lite innovativa och positivt proaktiva istället för att hetsa fram en form av censur! Go with the flow . . . var lite mer på . . . lite mer digitala liksom . . . å inte så j-a byråkratiskt myndighetsutövande i er approach!

Yeah, right! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring , , , , , , , ,

9 juni 2009

Liberoklubben och en blöt överraskning!

Efter middagen idag satte jag mig i soffan med lillgrabben, 3 månader, i knät och surfade runt bland favvobloggarna. Efter en kort stund kommer hustrun in och påminner mig om, att vi inte får glömma att gå ut på libero.se för att "se om vi kan gå med i den där blöj-klubben vi var med i sist".

Sagt och gjort, jag tog mig ut på sajten och klickade mig fram till sidan där man blir medlem och just då ville inte lillgrabben sitta längre. Jag ställde honom upp i mitt knä och stöttade honom med vänsterhanden. Trots sin ringa ålder kan han faktiskt stå upp med stöd i midjehöjd! Stadiga benmuskler från pappa antar jag ;)

Väl inne på medlemssidan skulle namn, adress och annat skrivas in - precis som alltid när man skall bli medlem nå'nstans. Har du förresten provat att skriva "@" med en hand?! Det är ju nästan omöjligt! Tummen och pekfingret fick ta sig ner i spagat för att få till det. Just när jag skrivit ".se" i min mailadress, valde lillgrabben att stående leverera dagens måltider rakt ner i blöjan - tre gånger på raken! Jag hann avsluta mitt ärende på Liberos sajt och gick sedan iväg till skötbordet för att ta hand om den fyllda blöjan.

Du som är förälder vet, att det i ett spädbarns blöja ibland kan vara rena sjöslaget. Trots den goda blöjkvalitén förmår blöjan ibland inte att så att säga svälja det som landar i den. Så var det den här gången. När jag öppnade blöjan var det som att balansera en överfylld soppskål på Jacobs Café i Haga. Här var det inte läge att dutta med lite papper och vatten. Nä, det fick bli transport till handfatet och en rejäl tvagning.

När detta var avklarat och grabben låg på en mysig frottéhandduk, tänkte jag att det var lika bra att han fick ligga naken en stund för att torka upp och få möjlighet att lufta skrotum ordentligt. Han mådde bra och humöret var på topp så jag började göra skojiga ljud för att ytterligare muntra upp honom. Som den rutinerade farsa jag är, placerade jag en liten frottétrasa (30x30 cm från IKEA) över grabbens "private parts" för att inte få en överraskande dusch på mig när jag lutade mig över honom för att riktigt skoja till det. Jag blåste honom i naveln och han skrattade gott åt de pruttljud som uppstod.

Det var då jag såg det! Frottétrasan hade förflyttats från sin täckande position pga grabbens något ryckiga benrörelser och jag hann tänka: "Oh shit!" och samtidigt överväga att kasta mig i skydd på golvet. Men det var för sent! Den gula strålen träffade mig mitt emellan ögonen och förnedringen var ett faktum! Jag blev smått chockad över plötsligheten i attacken och dessutom minst sagt frustrerad. Jag vände mig mot lillen för att ge honom en verbal avhyvling (mest för att i viss mån lindra det faktum att jag tabbat mig grovt) och får precis då tillbaka ett stort flin och ett gurglande "Gihhhhhhhh!". Den killen visste precis vad han gjorde och nu låg han där och hånskrattade åt mig! Det var bara att kapitulera och lägga upp ett stort gapflabb. Han kommer att gå långt den gôbben . . .

Ooopps! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring , , , , ,

3 juni 2009

Sicket gäng! x 2

Okay, jag erkänner! Jag tittar på TV, jag tittar bl.a. på talangtävlingar och jag tittar på "Britain's got talent". Det sistnämnda med stort nöje.

Oavsett vad man gillar talangtävlingar, så kanske man uppskattar snygg dans, innovativ koreografi, perfekt tajming och ett glatt gäng ödmjuka grabbar? Om så är fallet, bjuder jag på "Diversity"! Om du gillar det du ser, är det bara att Googla på "britain's got talent 2009 diversity" så får du upp ytterligare uppvisningar dom gjort. Om du å andra sidan i det här läget känner kväljningar, är det bara att klicka HÄR, så kanske det går över? Eller så blir du riktigt illamående . . .




Bland många andra bloggade Mikebike häromsistens om Susan Boyle - ni vet storyn med en stor portion tragik och på sistone en redig dos av Askungen och Den fula ankungen (å lite nervbryt nu på slutet). Da boyz ovan har tydligen ingen tårdrypande story i bagaget utan bara en massa talang. Det slog mig - trots att jag ju uppskattar både Paul Potts och Susan Boyle - att deras sång får en att höja extra på ögonbrynen tack vare att man hört om deras bakgrund med inslag av utstötthet, tafatthet och vilsenhet. Effekten hade nog inte blivit densamma om det varit fråga om sångare med "normal bakgrund" och appearance - eller? Vi vill som empatiska individer ömma för, tycka synd om och bli berörda. Å dé é ju inget fel i det.

Ett annat fantastiskt gäng är för övrigt "Flawless". Dé é bara att klicka . . .

Dé va´la skôj! / Go gôbbe

Andra bloggares funderingar kring , , , , ,