De, dem, dom - någon?

Vad händer med vårt språk egentligen?!

Sedan en lång tid tillbaka har jag upplevt att ordet "dem" används på ett fullständigt felaktigt sätt i bloggar, tidningsartiklar och andra skrivna texter. Min känsla är att många använder “dem” för att så att säga lyfta sitt skriftspråk när det egentligen tvärtom sänker intrycket - i alla fall när jag läser texten.


Det senaste exemplet fann jag på expressen.se. Handlar det bara om bristfällig korrekturläsning eller har bildtextsättaren inte gått hela kursen? Sitter inte så'nt här i ryggmärgen när man arbetar på en tidning?

Jag ställde en fråga kring "dem" till Liza på Språkmakargatan för en lång tid sedan och hennes respons innehöll viss grammatisk vägledning:
". . . Du har helt rätt i att det verkar som om många vill använda dem för att lyfta sitt skriftspråk, men att det i fel sammanhang får motsatt effekt. De och dem används ofta felaktigt. De är ju subjektsformen och dem objektsformen, men det är inte alltid lätt att få till det - varken för barn eller vuxna."

Givetvis googlade jag på temat och fann följande ypperliga hjälp på vägen. Expressen-exemplet ovan får i ärlighetens namn klassas som ett extra knepigt fall. Så vitt jag kan se, har man genom användandet av "syns" förvandlat ett objekt till ett subjekt men ändå använt objektsformen. Hänger du med?

Prova följande:
"Nu kan man se dem på . . ."
"Ny syns de på . . ."

Nu finns det givetvis andra viktigare saker här i världen att lägga sin energi på men jag stör mig nå't så förbannat på missbruket av "dem". Fast å andra sidan beror kanske "missbruket" på ren och skär okunskap. Å då é dé ju bara att beklaga liksom . . .

Uj, uj, uj! / Go gôbbe

P.S.
För övrigt somnar lilleman sedan en dryg vecka tillbaka alldeles av sig själv runt kl. 19.30 för att därefter vakna utsövd runt kl. 06.30 - av allt att döma glad, piggelin och harmonisk. Inför läggningen på kvällen kan jag höra honom ta ett djupt andetag och sedan pusta ut så där behagligt som om han verkligen längtar efter att få lägga huvudet på kudden och bara somna in. Det tog tre-fyra dagar för honom att inse, att det är helt OK att somna själv trots att pappa lämnat sovrummet. Helt fantastiskt!

Andra bloggares funderingar kring språkfascist, svenska språket, illitterat

Somna-själv-metoden

Här hemma kör vi just nu med lite hårda puckar om man så vill. Lillgrabben som blivit hela 8½ månad gammal skall lära sig att somna själv är det tänkt. Mamma, som är moderligt blödig, sover på nedervåningen tillsammans med den stora grabben och jag sover där uppe, redo att stötta lillen under inskolningen.

Hittills har lillen somnat till rofylld sång eller puffande i rumpan med i huvudsak mamma närvarande. När han vaknat under natten, har han getts möjlighet att utöva sin favorithobby - nämligen att snutta på mammas bröst. Oftast har han somnat om ganska omgående, utan att få i sig vidare mycket bröstmjölk. Vi har därför dragit slutsatsen att han egentligen inte är hungrig utan bara vaknar för att få lite mys, vilket ju inte på något sätt är fel. Enda felet har väl varit att mamma fått ganska dåligt med sammanhängande sömn.

Således har vi inlett sleeping boot camp, course No. 1 genom att introducera somna-själv-metoden, även kallad 5-minutersmetoden. Denna metod att få ett barn att tryggt somna och inte minst sova en hel natt utan upprepade uppvaknanden har länge varit omtvistad. Själv har jag alltså valt att lyssna till de barnläkare och andra som förordar metoden.

Så långt har det fungerat bra och jag har varit tillräckligt motiverad, lugn och trygg för att inte knäckas av att lilleman skriker sig hes under en stund. Jag tror mig känna vår son ganska väl och vad jag kunnat se, så har han inte blivit gråt-ledsen utan snarare skrik-arg av att pappa inte stannat kvar vid sängen för att vyssja honom till sömns. Första natten gick jag var femte minut till hans säng under 1½ timme bestående av allt annat än en skrattande baby. Därefter sov han hela natten (var sannolikt ordentligt trött - vem skulle inte ha varit det efter ett längre pass skrikande?). Andra natten somnade han som en stock så snart han lade huvudet på kudden för att därefter vakna tre gånger under natten - kl. 00.15, 02.30 och 05.25. Väckt till ljudet av lätt skrikande eller snarare gnyende baby gick jag till hans säng, puffade lite lätt i rumpan och gick därifrån. Han protesterade under ca. 1 minut varje gång men somnade sedan om.

Nu sitter jag här den tredje natten och funderar kring hur det skall gå i natt. Var uppe hos honom kl. 00.45, puffade i rumpan och lämnade sedan hans säng. Protest under 20 sekunder och sedan snusande rofylldhet. Ja, vi får väl se hur det går. Jag väljer att inte ropa hurra eller liknande för varje gång jag gjort det i samband med till synes övergående baby-/barnbekymmer, har det ballat ur så gott som minuten senare. Jag kniper därför ihop glappet och återkommer med en utvärdering längre fram. Kanske något hålögd men va' f-n . . .

Intresseklubben noterar. Eller?

Gäsp! / Go gôbbe

Uppdatering
Natten förflöt i lugnets tecken. Lillen vaknade runt 05.00, fick lite vatten, en puff i rumpan och sedan fortsatte han sitt umgänge med John Blund utan någon direkt protest. Najs!

Andra bloggares funderingar kring bebis, nattsömn, somna-själv-metoden, 5-minutersmetoden